succéliv

Jag gick i tvåan på mellanstadiet och var jättekär i min kompis Noras storebror Elias.  
Jag kommer ihåg en dag då vi hade bild och jag hade ritat en teckning som jag var rånöjd över. Elias kom fram till mig och frågade om han fick rita en liten sak på min teckning. Det kan du väl sa jag och gjorde plats åt honom på min stol. Jag brukade låtsas hoppa kråka någonstans i närheten och titta på honom genom stängslet när han spelade fotboll på rasterna. Nu satt han nära och jag blev helt varm. Det kändes som jag skulle spy eller börja gråta. Han var det sötaste jag hade sett. Han ritade så långsamt och noggrant i högra hörnet på min teckning.  En symbol som jag aldrig hade sett förut.  Jag lärde mig den utantill. Jag ritade symbolen på allt efter det. Mina skolböcker, klottrade det på väggar i skolan, skrev det med touch på mina tröjor och gjorde egna bläcktatueringar på armarna. Det var ju nåt fint som Elias ritat på min teckning.

Några dagar senare får mina föräldrar ett samtal hem från skolan. Det är en av mina lärare Maud som ringer.

"Är fiffi arg på någonting? Hon har nämligen ritat Hakkors på alla sina böcker och på flera utav väggarna i skolan"

Snyggt.