Mobbing och En Kärlekshistoria.
Jag kom att tänka på mobbing idag. Det är något jag verkligen avskyr, Jag har en lillasyster och vill ofta prata med henne om hur det är i skolan och hur kidsen i skolan är. Om någon är utanför eller om någon är elak. När jag gick i skolan var vi svin. Riktiga svin. Jag var aldrig en mobbare själv och inte direkt utsatt heller men små saker kan lämna stora spår. Oftast fanns det en förklaring till varför just han slogs eller tvingade oss tjejer att klä av oss i skolan. Bråkigt hemma, pappa söp och mamma hade olika män hemma hela tiden.
Hur fan mådde han egentligen? Jag tyckte synd om honom och ibland tyckte jag liksom inte att det gjorde nåt om han slog mig.
Jag får så himla ont i magen när jag tänker på barn som far illa. Det är verkligen något som får mig att börja gråta på två sekunder. På fredag ska jag gå på bio med min lillasyster. Vi ska fika och göra allt hon vill. Hon är så fin men hon vet inte riktigt om det själv. Jag ska göra allt för att hon ska bli världens tuffaste och gladaste tjej.
Jag växte upp i Birkastan på Rörstrandsgatan, Norrbackagatan och till sist Tomtebogatan. Klättrade på gårdar, snodde saker ur soprum, låtsades hoppa kråka för att sedan paja rutor med tennisbollar, chock var mitt favvo tuggummi, snodde tulpaner ur rabatter och sålde egengjorda buketter på Odenplan.
En av gatorna jag växt upp på. Jag pussade en pojke i det rosa huset en gång.
En film som jag älskar är En Kärlekshistoria av Roy Andersson. Den utspelar sig mycket där jag växte upp dessutom. Den är himla fint gjord och jag tycker att kärlek av den sorten sällan känns så äkta som det gör mellan Annika och Pär. När man var liten och kär. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva mer än att den ger mig gåshud. Sen visar den andra sidor också som till exempel vad alkohol gör med människor och olycka.
Ni måsta ha sett den, annars gör det.
Jag har haft turen att pussa någon som liknar pojken i filmen. Bara en sån sak.
Godnatt.
När jag var liten så visades "En kärlekshistoria" på Folkets hus i Klippan. Morsan hade sett den när hon var ung, och tyckte som du att man måste ha sett den. Så hon tog med mig och såg den. Jag minns att hon kommenterade stängslet på bilden pär dom är på grusplanen, hon kunde inte komma ihåg att det var nåt stängsle med när hon var ung. Det var drygt 20 år sedan jag såg den nu, men den är fortfarande speciell. Jag har förresten också kysst en pojke som liknar honom i filmen. Vi var fulla, han tog initiativet, och jag hann aldrig fatta vad som hände. Great success?
Den filmen är en great success..
Scenen med moppen och stängslet är inspelad i Bellevueparken, en annan fantastisk plats i Stockholm där man kan hångla. Tyvärr finns inget stängsel kvar längre.
Jag har inte haft turen att hångla med någon som ser ut som pojken i filmen, men jag har i alla fall haft lyckan att växa upp på Tomtebogatan, två hus från det rosa huset. Där fick jag som liten skäll för att jag pussade en pojke i min klass som inte ville. Jag får inte skäll för sånt längre.
Lova jag håller med dig, den är verkligen en great success. Tomtebogatan har varit grymt. Hänger där nu när jag skriver detta. Att hångla med pojkar ska man aldrig få ris för. Bara ros.
åhh tomtebogatan, min gamla gata...those were the days.
Gillar din blogg fiffilainen, kött och killar vad mer kan man begära :)
Oups! glömde att skriva namn /Anna
Bellevueparken har man hängt i en hel del!
