Martin.
Dr. Love gav oss noll procent.
Vi var på Gröna Lund. Det var den första maj och jag fyllde femton år. Jag hade nya Converse och snortighta jeans. Jag var där med min bästa kompis Sandra och lillasyster Lottie. Det var mycket kids där. Massa pojkar. Nere vid vattnet försökte ni få vår uppmärksamhet. Det gick inge vidare. Vi gav varandra blickar under resten av dagen. Till slut i kön till Centrox kom du fram. Hiphop var stilen. Vi blev bjudna på disco i er skola. Det skulle vara nästa fredag. Jag blev förtjust i dig och du i mig. Sandra tittade också på dig på samma sätt. Det blev fredag. Vi stod utanför Tyska Skolan. Ni var tre stycken. En lång, en kort och en mörk. Jag var obekväm i min nya hårfärg. Du sa att jag var fin. Vi gick in. Det var varmt i Gympasalen och väldigt mörkt. Man kunde känna tävlingen mellan mig och Sandra. Vi satt på skolans tak. Där höll du om oss båda. Jag kände ändå att segern var min. När vi skulle ta en taxi hem viskade jag i ditt öra att jag gillade dig. Du svarade tillbaka. Sandra var cool med det. Efter det hånglade vi varje dag konstant. Du viskade alltid saker du ville göra med mig. Vi gick på hemmafester hand i hand. Vi satt i Vasaparken och hånglade tills mina fötter var så frusna att jag knappt kunde gå. Du tänkte strunta i en fotbollsturnering som var viktig på grund av mig. Jag var lite trött på dig och försökte övertala dig till att åka. Orkade inte hångla mer. Du tyckte det var konstigt. Jag gjorde slut med dig. Och du förstod aldrig varför.
