Happy Holidays.
Du tog dig alltid friheten att skoja snuskigt.
Varje julafton kom du. Min syster, mamma och jag tittade alltid på varandra med avsky när det ringde på dörren. Du slog dig ner. Tog för dig. Frågade varför det dracks så lite sprit. Ville skåla jämt. Minns hur du en jul mimade till Elvis och jag på allvar höll på att kräkas. Jag och min syster skrattade åt dig. Hånfullt. Du gick ner på knä och kom inte upp. Du tyckte att du var lik Elvis. Att du sjöng som honom. Vid middagen var du alltid redan duktigt berusad. Din göteborgska dialekt blev mer påtaglig. Jag och min syster låtsades som om du inte satt vid bordet. Pratade över ditt huvud. Det gjorde vi alla. Annars skulle vartenda jul under större delen av min barndom varit förstörd. En pina. Jag tyckte ändå om julen som liten. Men idag är jag ingen stor beundrare. Kanske är det ditt fel. Sista julen slog du mamma. Pappa slängde ut dig och dina kläder i trappen. Nu kommer du inte längre på jul.
Det är nåt att fira om något.
