Min kärlek till kvinnor.
Min mormor.
Att jag älskar män är ju ingen nyhet. En passion som började redan i tidig ålder. Men att jag älskar kvinnor är något jag säger alldeles för sällan. Kvinnor är helt fantastiska. Speciellt den äldre sorten. Min mormor är en väldigt stark kvinnlig förebild för mig. Hur hon för sig. Pratar. Skrattar. Bara en viss typ av kvinna kan bete sig så stereotypiskt och komma undan med det.
Äldre kvinnor älskar mig. Och jag älskar verkligen dom. Vi har ett speciellt band. Hur det kommer sig vet jag inte. Jag tar plats. Hörs och syns. Yngre kvinnor och jag har inte alls samma band. Men jag tror att hon som är lite äldre kan känna igen sig i mig eller tycker helt enkelt bara om att jag tar plats som ung kvinna. Att jag skrattar högt och till och med svär. På något märkligt sätt kommer jag undan med allt detta.
Jag ser fram emot att åldras och bli en riktig kvinna.
