succéliv

Den är inte speciellt klädsamt. Men ibland nyttigt. När jag var liten avundades jag min syster i allt. Fast hon var blyg och mer tillbakadragen än mig. Hon hade vitt fint hår och blå ögon. Jag hade råttfärgat hår och gröna ögon. Lottie hade två vänsterfötter och snubblade på sina egna ben. Det tyckte jag var fint. På sommaren fick hon fräknar. Jag fick bara en enda stor på näsan. Hon fick vara med i reklamfilmer för Cloetta och synas i tv. Ingen modellmamma nappade på mig. På alla kort var det så uppenbart. Den söta och den fula. Hon var så söt att det inte var sant. Vi lekte jämt. Och genom hela vår barndom har vi haft varandra på semestrar på stränder och i stora städer. Hon kunde tv-guiden utantill. Hon spöade mig i SEGA. Inte bara  Sonic. Alla spel. Min syster bor i London.  Hon är duktig och har skapat ett bra liv där. Jag saknar henne så det gör ont. Och när jag får se henne nu i sommar ska jag krama henne så det sprutar blod.  Ingen avundsjuka lever kvar i mig. Bara ren och härlig kärlek för min lillasyster.