succéliv

Jag gick i en stor skola.


Det var februari. Det skulle vara ett Alla Hjärtans Dag disco i skolan för högstadiet. Jag frågade pappa om jag fick gå. Han sa nej. Jag satt i mitt rum på Tomtebogatan och tittade ut genom fönstret. Alla andra skulle ju få gå. Det var kallt ute. Min ljusslinga i fönstret var trasig. Jag tänkte att under middagen skulle jag fråga pappa igen. Om jag smörade lite innan kanske han skulle ändra sig. Men han stod fast vid sitt beslut. Min kropp kände stress. Jag minns hur jag liksom kände hur jag inte kunde påverka hans beslut. Det var som en ström som gick genom min kropp. Till kompisarna sa jag "ja det kommer bli grymt, ses där". Men sanningen var att jag skulle sitta inlåst på mitt rum med en trasig ljusslinga och snö på fönsterbräcket.  Jag gick i sjuan. Tänkte att då borde man ju få gå på disco. Det gick dagar. Jag stod i duschen. Duschade alltid med för hett vatten. Min kropp växte fortfarande. Kläder satt obekvämt och jag gillade inte hur bröst och rumpa började ta form. Den fredagen som discot var så var mamma och pappa på landet. Jag var ensam hemma och hade precis duschat klart. Telefonen ringer. Det var pappa. Han hade ringt till skolan och pratat med rektorn. Ställt hundra frågor om discot. Han sa tillslut att jag fick gå. Jag tackade pappa. Klädde på mig och spelade pappas Blacknuss Allstars skiva. Gick mot skolan. Alla kompisarna var redan där. Det var i matsalen. Jag dansade tryckare med Jimmie som gick i nian. Pillade honom i nacken. Veckan efter ringde han och sjöng för mig i telefon.  

Det var ett bra disco.