succéliv

Ibland hände det att jag kände mig missförstådd.

Ibland kommer jag på att jag är vuxen. Det är något jag väldigt sällan tänker på att jag faktiskt är. Som liten var jag faschinerad av vuxna. Speciellt män. Jag kunde tro att jag hade en chans på dem till och med. När mamma och pappa hade fest kunde jag sätta mig i soffan bredvid någon vuxen man och konversera. Prata om vuxensaker och pilla med håret. Skratta åt deras skämt och hålla deras hand. Självklart sågs jag som en lillgammal flicka men jag ville tas för en kvinna. Ibland när vuxna verkligen markerade att jag inte var på deras nivå och att jag bara var ett barn kunde jag bli helt knäckt. Jag var kär i många av min pappas kompisar. Och länge. Idag vet jag inte riktigt hur jag förhåller mig till män. Men det händer att jag hamnar där i en soffa skrattandes och pillandes med håret.