succéliv

En gång när jag var elva år satt jag på skolgården och spelade Game Boy. Det var varmt och jag väntade på att bli hämtad från fritids. En man kom förbigåendes och stannade till vid mig. Jag tittade upp från mitt spel men tittade snabbt ner igen. Han såg konstig ut och tittade ovanligt länge på mina såriga knän. Hans skjorta var fint struken men han hade inga skor. Han slog sig ner bredvid mig och började svamla om en bortsprungen katt. Jag sa att jag inte sett någon katt.  Tittade fortfarande ner. Tryckte snabbare på mina knappar. Han flyttade sig närmare. Han luktade på mig. Min blommiga kjol drogs långsamt upp av hans stora händer. Jag tappade andan och mitt Game Boy. Jag vågade inte plocka upp det från gruset. Jag ljög och sa att jag nog visst sett hans katt och att den gick mot gungorna. Han tryckte hårt om mitt ben, suckade tungt och reste sig. Jag satt kvar och tittade på gruset, mitt Game Boy och mina såriga knän tills fröken kom ut och sa att det var frukstund. Jag sa inget till nån. I flera dagar kände jag hans torra händer mot mitt lår. Jag undrade hur många andra flickor han gjort så mot.


Det äcklade mig.