succéliv

Jag har börjat på ett brev. Det är ett brev som jag alltid velat skriva men aldrig haft någon att skriva det till. Du ska få det. Det kommer vara två sidor långt och handskrivet. Det kommer vara ärligt och från hjärtat. Precis så som jag vill ha det. När du läser det vill jag att du ska känna hur jag darrar på rösten som om jag sitter hos dig och läser det nervöst. Det kanske blir lite skrynkligt för jag kanske gråter lite när jag skriver och tårarna landar på pappret. Kanske lite bläck smetas ut. Men det får vara så. För det är sån jag är. Lite skrynklig och inte fläckfri. Kanske skriver jag klart det när jag är utomlands för där kan man hitta så fina frimärken att sätta på sitt kuvert.


Såhär kommer det se ut när det postas till dig.

Eller så såhär när jag lämnar det på lådan. Jag skulle klä upp mig.

Om det försvann skulle folk hjälpa mig hitta det. Så viktigt är brevet.

Och såhär skulle det se ut om mitt brev till dig kom i fel händer.


Allra helst önskar jag att jag hade kvar mitt gamla brevpapper petite fleur. Men jag tror att du kommer tycka om mitt brev i alla fall. Med eller utan petit fleurs.


Jag skickar det på posten.