succéliv

Jag tyckte Max var såhär tuff.

En sommar var vi ute i skärgården med farfars båt. Vi var en massa familj och vänner ute på sjön och vi skulle lägga till på en ö. Där var det stor fest. Jag minns att vi kylde läsk i snören från båten. Det var en del som ägde fina hus på ön och vi barn sprang mellan olika båtar och byggde kojor i skogen. Max var tre år äldre än mig och frågade chans. Han var som en ledare för oss. Allt han ville gjorde vi. Det blev kväll och dags för stor fest och middag. Det är ett minne jag aldrig glömmer. Stämningen var som i filmen  Ronja Rövardotter och miljön som i Elvira Madigan. Det var en man där som var aprak. Han hade skägg som en krans och staplade runt som en dåre. Han satte sig brevid oss vid barnbordet. Började prata om äckliga vuxensaker och svor. Jag tog mitt glas med sockerdricka och kastade det i hans ansikte. Han blev galen och började skrika och vifta med armarna. Jag blev svinrädd och trodde jag skulle få skit för vad jag gjort. Max tog min hand och vi sprang igenom buskar och hoppade över sten. Vi kom fram till hans pappas hus. Där pussades vi. Jag gömde mig under deras köksbord. När pappa kom letandes hade såklart inga barn sett mig och inte heller Max. När pappa gått  la han sig under bordet med mig och höll min hand. Vi låg där bara tysta i säkert en timme. Sen gjorde vi en fälla i skogen som var till för fyllot. Men tyvärr snubblade ett annat miffo över repet. Han låg kvar i säkert en halvtimma och vi satt i trädet ovanför och höll på att kissa på oss av skratt men höll varandra för munnen.

Han vinkade av mig när vi lämnade ön dagen efter. Jag satt ombord och tittade på honom tills han var liten som en prick.


Max och jag gjorde aldrig slut.