succéliv

Tolvan.


Ditt rum var först på övervåningen sen flyttade du ner till källaren.
Du var min allra första riktiga killkompis. Vi gjorde allt ihop. Tolvan gick genom Nockeby och vi hängde alltid hemma hos dig. En gång när du inte var hemma satt jag på er hustrapp och väntade. Din mamma kom hem och hittade mig på trappan. Hon bjöd in mig och frågade om jag ville komma in och vänta på dig. Jag tackade artigt nej och sa att det gick så bra att sitta där. Timmar gick. Det blev mörkt. Men sen kom du gåendes längs Författarvägen och allt var bra igen. Minns fester med sprit stulen från föräldrar, cigaretter som kioskgubben sålde fast vi var för små. Hångel på altaner och vattenkrig. Jag kommer ihåg när vi var på en fest på Grönviksvägen. Det var sommar och vi var i en stor villa fylld med kids. Vi var barfota i gräset. När jag minst anade det tog killen jag tyckte var söt min hand och helt plötsligt låg man och hånglade i en hängmatta på tomten någonstans. Fötterna kvar i gräset och hans mjuka läppar gjorde att jag inte hörde musiken längre. Trots alla pojkar var du min favorit. Vi gick alltid hem ihop du och jag. Du hämtade mig var jag än var och lämnade mig aldrig ensam.  Det är din förtjänst att jag älskar killar så mycket.




Du är fortfarande min favorit.