succéliv

Det ser kanske inte så farligt ut. Men ont gjorde det.

Idag gjorde jag illa mig. Mina knän blödde. Grus i handflatorna. Jag gjorde mig rätt illa. Blodet fläckade ner mina skor. Ändå tänkte jag bara på honom. Det liksom rann blod ner för mina knän. Men tanken på honom gjorde ändå ondare. Det blöder mer inom mig. Jag tänkte att kanske skulle smärtan från fallet hjälpa mig. Få mig att tänka på annat. Ungefär som när man har ont i huvudet. Man slår sig någon annanstans och vill att det ska göra ont där istället. Men han gör ont även om jag slår mig överallt. Han känns i hela mig.