Nattserenad.


Doctor Zhivago var en av filmerna jag ville se med dig i höst.

Det snöade när jag träffade dig första gången. Du var så fin. Lite blek och din mössa var röd. Min näsa var röd och jag hade säkert för mycket indianpuder. Jag satt i ditt kök ikväll. Min kjol var röd. Du satt mittemot mig men aldrig har jag saknat dig så mycket. Inte ens när du var ute och reste. Kopparna vi drack ur har du fått i present. Av mig. Det skulle vara våra höstkoppar. Din nacke luktar så himla gott. Jag vill bara vila mina läppar där och andas in dig med näsan. Jag borde inte ha sniffat på dig ikväll. Det kliar redan. Mina händer saknar dig. Aldrig har dom känt nåt så lent. Det sa dem till mig redan innan vi blev ihop. Dom var sålda direkt. Min tunga fuktar mina läppar när jag tänker på dig. Precis som innan jag ska ge dig en puss. Aldrig har jag haft så svårt för hallar som med dig. Aldrig heller har jag glömt att andas med någon annan. Du är ljuvlig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0