Jag växte upp på krogen.
Jag och min syster kände hela stan vid femårsålder.
Moule marine. Musselsoppa. Råbiff. Kanske inte varje femårings favoritmat. Men min. Med en ung mamma och pappa var vi med överallt. Sena kvällar utomlands och i Stockholm. Jag har länge funderat över om jag fungerar som jag gör på grund av mina tidiga år på krogen. Hur jag minglade med vuxna i väldigt tidig ålder. Hur jag ibland trodde att jag var vuxen. Förvirring. Minns hur jag ibland blev ledsen när jag blev räckt ett ritblock eller liknande av restaurangpersonalen. Ungefär som om jag hade förväntat mig en cigarett och ett askfat. Alla kvinnor doftade av patchouli. Den enda doften jag bär idag. Jag kom undan med mycket i mina tonår. Framförallt i skolan. Alla lärare älskade mig trots frånvaro och slarv. Jag kunde ju tala för mig. Visste hur jag skulle smörja fröknar. Hur man kommunicerade med vuxna. Jag blev ett proffs. På gott och ont. Utan min avsikt har jag tagit med mig det beteendet i mina kärleksrelationer. Inte så snyggt. Men jag lär mig fortfarande. Och jag skulle inte byta ut min sociala uppväxt mot någonting i hela världen.
Kommentarer
Trackback
