Vi kunde ha blivit grannar.

Risken att mitt bröst skulle explodera om jag gick in i dig är för stor.

Jag vet inte hur det gick till. Plötsligt hade jag en lägenhet i min hand. Stora fönster. Rymlig. En trappuppgång som gjorde att min röst lät lite bättre. Precis som jag ville ha den. Fasaden var till och med som jag önskat. Min drömlägenhet helt enkelt. Men den låg för nära dig.
Så jag tackade nej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0