succéliv

Jag saknar hur du brukade lyfta av mina glasögon från mitt ansikte när vi skulle sova. Du fällde alltid ihop dom och la ner dom försiktigt. Du sa till mig att jag borde vara mer rädd om dom. Ha dom i ett fodral. Jag kunde vara slarvig med sånt. Jag saknar hur du alltid lät mig gå in och ut ur ett rum först. Jag tyckte om att känna dig bakom mig. Kände mig trygg. Jag saknar när du var sjuk eller hade ont. Då fick jag alltid beröra dig mer. Smörja in dig. Knåda. Jag saknar hur du ville ha med mig på saker. Du ville ha mig där. Jag saknar att du sa hur mycket du tyckte om att komma hem och jag redan var där.  Jag saknar att du gillade mig.