succéliv

Jag bodde på Folkungagatan hos Alice. Förmådde mig inte att gå hem. Doften av dig fanns kvar i lägenheten. Vågade inte gå hem. Vi gjorde slut i min säng. Du grät så att lakanen fastnade på våra kroppar. Jag grät så att sängen nästan flöt iväg. Vi insåg att vi inte kunde trösta varandra. Drack ett glas vatten nakna ihop i köket. Kände på varandra för sista gången. Det kändes nästan som första gången. Mina händer skakade. Du klädde på dig samtidigt som du klädde av dig. Vi kom ingenstans på flera timmar. Tillslut satt jag där hos Alice med en almanacka. Strök över varje dag som gick utan dig. Det var det viktigaste på hela dagen. Stryket. Dagar gick och jag började glömma att stryka ut dig. Jag började glömma dig. Fast aldrig på riktigt. Bara i hjärtat. I mina tankar finns du fortfarande.