succéliv

Jag trivs i bilar med dig.

Jag satt på min plats på jobbet. Det var sommar och väldigt varmt. Det pirrade i hela min kropp. Tänkte på dig. Kollade på mobilen. Då ringde du. Det var alltid så. Som telepati. Kände när du tänkte på mig. Minns hur du skulle åka till Göteborg på jobb. Du kom förbi mitt jobb den dagen med dina hemnycklar. Jag skulle få bo hos dig över helgen. Jag sprang ner för trapporna när du sa att du var utanför. Saktade ner när du kunde se mig. Satte mig i bilen. Du var så fin den dagen. Jag tänkte att jag skulle längta efter dig. Du pillade mig på örat. På låret. Jag ville kyssa sönder dig. 

Det gick dagar och du lyste med din frånvaro. Dagen du skulle vara tillbaka satt jag i ditt fönster och tittade efter bilen i flera timmar. Solade benen samtidigt. När du kom spelade jag som om jag inte sett dig parkera utanför. Låtsades att jag inte alls rättat till kjolen eller hann fixa håret på tiden du kom upp för trapporna. Jag sa att jag längtat efter dig. Inte att jag nästan dött av längtan. Sovit dåligt. Det är så härligt att sakna och längta efter just dig.