Jag vågar säga att jag kanske inte är helt ok.



Så länge jag inte kysser min egen spegelbild borde jag vara någorlunda normal.

Jag har väldigt mycket speglar hemma hos mig. Har alltid tänkt att det beror på att jag är fåfäng. Och det är jag verkligen. Alltid varit. Men jag har insett att det handlar inte om det. Det handlar om hur dom får mig att känna mig mindre ensam. Tragiskt. Mina kranar står på hemma i badrummet och i köket. Fast jag inte använder vattnet. Det ger ljud som påminner om hur det är att ha någon hos mig. Jag undrar varför jag blev såhär. Jag saknar dig. Speglar och rinnande vatten har inte en chans mot dig. Ingen alls.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0