succéliv

Vi hade väldigt roligt ihop. På mattor och i sängen.

Vi satt på ett hotellrum i London. Vi kunde inte fatta hur det kunde vara så flott. Vår första resa. Vi låg på heltäckningsmattan och hånglade. Du och jag var nytt. Vi klädde på oss och gick ut. Det var kallt och vi gick genom Hyde Park. Du stannade mig och jag såg att du grät. Du sa att du kände dig osäker på dina känslor. Jag sa att det inte var någon fara. Vi var ju så nytt. Gick och fikade på ett pyttelitet ställe. Det var perfekt. Vi satt bara tysta. Drack vårt te. Vi delade kanna så ibland möttes våra händer. Jag hade varit så svår och nu när du hade mig blev du rädd. Men det gick över. Vi ville sitta ensamma på planet hem så vi hånglade som svin när folk boardade. Bra knep. Ingen ville sitta bredvid oss. Du var inte längre osäker när vi kom hem. Du älskade verkligen mig. Jag skäms lite idag när jag stöter på dig ute. Jag borde ha sagt i Hyde Park som det var. Att du förtjänade bättre.