Du är ingen tavla.


Du var aldrig mycket för att kyssas. Något jag älskar.

Jag satt på en fest. Mina ben var bara och långa. Klockan var exat sjutton över fem på morgonen. Jag befann mig på Kungsholmen på en efterfest. Mina händer rörde vid mina egna ben. Jag smekte mitt innerlår på soffan. Kom att tänka på att det är något du aldrig skulle göra. Killen bredvid mig lekte med mitt hår. Han kysste mig i nacken. Något du aldrig skulle göra.

Jag kom på mig själv med att känna mig lite ledsen. Ledsen över att jag målat upp en bild av dig. En tavla med färg som bara rann. Och allt var mitt eget fel. Jag hade hoppats på att du skulle vara han som smekte mitt ben på en efterfest. Han som kysste mig i nacken.

Du kommer aldrig bli honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0