succéliv

Inte ett spår av dålig stämning. Vi behövde det.

Jag knackade på din dörr. Det hade gått lång tid sen mina händer nuddade trät på din dörr. Du öppnade utan att omfamna mig. Vi sa inte så mycket. Satte oss och åt. Tyckte om hur du tuggade. Du frågade om jag ville ha den sista tomaten. Du vet hur mycket jag älskar tomater. Jag gav den till dig. Vi la oss ner för att vila. Direkt hamnade vi i våra gamla positioner. Nära. Ihopslingrade. Lugna. Bar hud. Din kind täckte hela mitt ansikte. Struntade i att jag knappt kunde andas. Det var den finaste söndagen på länge. Till min stora förtjusning var du bättre än jag mindes dig.