På slutet.
Vi slutade att kommunicera.
På slutet var jag alldeles för fäst vid dig. Du kände min panik i mina andetag. Jag låg nära fast du inte tog emot mig. Jag började ta på dig annorlunda. Det kändes i mina händer. Mina fingrar grät när dom rörde vid dig. Jag visste att ingenting jag sa kunde fixa skadan. Vi hade slutat lyssna på varandra för länge sedan. Jag visste att vilken natt som helst kunde bli den sista med dig. Det skrämde skiten ur mig.
Kommentarer
Trackback
