Du skulle inte ringa.
Du rörde om i mina tankar.
Sängen var obäddad. Jag satt på golvet och försökte få på mig mina för små skor. Skor jag fått av dig. Dom hade legat gömda långt inne i min garderob. Kartongen var vit. Ditt namn stod skrivet på locket i den högra hörnan. Ett moln av damm fyllde rummet när jag blåste på den. I silkespapper hade jag gömt skorna. Precis när jag spände åt remmen över foten ringde du.
Du frågade om jag åkt buss idag. Av någon konstig anledning gillade du när jag åkte buss. Vi träffades på en buss. Kanske därför. Jag svarade att mina skor skavde. Lika illa som du. Du skrattade och sa att du ville åka buss med mig. Mötas vid Karlbergsstation och bara åka tills alla hållplatser tagit slut. Sen ville du att vi skulle gå hem till mig. Du sa att du hörde på mina andetag att jag rökte. Något du inte tyckte om. Jag släckte cigaretten och sa att du kanske inte borde ha ringt. Du höll med. Du hade trots allt krossat mitt hjärta. Det är något jag aldrig glömmer. Vi la på och jag tände en till cigarett.
Du flyttar ut idag.
'
Min mun kommer att sakna dig.
Jag har packat alla dina saker. Du ville inte att jag skulle göra det. Men nu är hallen fylld med stora kartonger. Fyllda med dina saker. Jag kunde inte förstå hur mycket du lämnat kvar hos mig. Hur länge du hängt kvar i mig. När jag kommer hem från jobbet ska kartongerna vara borta. Det har jag bestämt. Du har aldrig bott hos mig. Kartongerna finns inte ens på riktigt. Men idag flyttar du ut.
Ut ur mitt hjärta.
Den andra kvinnan.
Jag ville inte sova nära. Det var något jag gjorde med dig.
En helt vanlig dag. Tyngden från dig hade börjat släppa. Det var nog för att vi slutat höras. Plötsligt var han där. Han sa att jag fick honom att skratta. Att han gillade det. Jag tyckte om hur han bland mina vänner sa hur rolig jag var. Han var väldigt olik dig. På många sätt. Visste inte om jag tyckte om det eller inte. Men jag tyckte om honom.
Vi satt i ett tomt vardagsrum. Bara något kvarter ifrån dig. Någon timme tidigare hade hans lägenhet varit full med folk. Alla nya för mig. Dom gillade mig. Kändes skönt. Jag såg spår av henne kvar i hans lägenhet. Hans gamla kärlek. Började fundera över om det fanns spår av mig kvar hos dig. Om ens en hårnål.
Vi visste båda två att jag var den andra kvinnan. Och han den andra mannen.
Vår relation.
Den var såhär. Saknar den ibland. Saknar till och med att vara förbannad på dig. Men mest så saknar jag dig.
