Den andra kvinnan.
Jag ville inte sova nära. Det var något jag gjorde med dig.
En helt vanlig dag. Tyngden från dig hade börjat släppa. Det var nog för att vi slutat höras. Plötsligt var han där. Han sa att jag fick honom att skratta. Att han gillade det. Jag tyckte om hur han bland mina vänner sa hur rolig jag var. Han var väldigt olik dig. På många sätt. Visste inte om jag tyckte om det eller inte. Men jag tyckte om honom.
Vi satt i ett tomt vardagsrum. Bara något kvarter ifrån dig. Någon timme tidigare hade hans lägenhet varit full med folk. Alla nya för mig. Dom gillade mig. Kändes skönt. Jag såg spår av henne kvar i hans lägenhet. Hans gamla kärlek. Började fundera över om det fanns spår av mig kvar hos dig. Om ens en hårnål.
Vi visste båda två att jag var den andra kvinnan. Och han den andra mannen.
Har läst igenom hela din blogg och jag gillar hur du skriver. Fint, lite sorgligt och berörande.
/c
