succéliv

Jag var ute och gick igår. Alldelles för nära ditt hem. Höll blicken rakt. Undvek kontakt med förbipasserande. Det kunde ju vara du. Det gick bra. Tills jag såg dig. Dock i ett skyltfönster på en stor affisch. Jag vågade inte titta. Fortsatte att gå. Din blick följde mig tills jag passerat fönstret. Jag skämdes lite. Märkligt att du kändes så närvarande. För att vara en bit papper.

Längre ner på gatan började jag gråta. Stod utanför en videobutik som du ringde mig ifrån i våras. Satt hos min mamma när du ringde. Vi pratade just om dig. Du bad mig komma över. Det var kvällen innan en viktig dag för dig. Jag glömmer aldrig det. Och det sved där på Sveavägen. Men jag torkade min kind och fortsatte att gå. Bort från dina kvarter. Bort från minnen av dig.