succéliv

Jag visste hela tiden. Att han aldrig skulle ge mig det jag ville ha. Att han inte var kapabel till det. Ändå var jag så envis. Mitt hjärta lät mig inte komma över honom. Vägrade. Jag vet inte varför. Mitt hjärta brukar tänka smart. Inte den här gången. Något sa mig att det var vi. Något sa mig att han också skulle se det. Men hans hjärta tänker inte åt honom. Om han följde sitt hjärta och jag inte fanns där. Då skulle jag aldrig känt att jag behövde träffa honom igen. För då vet jag att han i alla fall följde sitt hjärta. Och det är det finaste han kan göra. Även om det innebär att mitt får betala för det.