Det var så enkelt.

Det smakade lite bättre.

Jag saknade dig i princip hela tiden. Men att jag skrev ditt namn ibland hjälpte. Inte bara på papper. Du prydde min mat. Vi prydde allt. Det var mitt sätt att hantera saknaden av dig. Saknaden av oss. Det var så enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0