Paris.
Toppen gick av på mitt torn. Jag har sparat det i tre år ändå.
Vi var på en marknad du och jag. I två år hade vi hållit ihop. Vi sjöng på sista versen. Det gick inte att förneka. Vi ville låtsas. Den sommaren kysstes vi hela tiden. Älskade hur din tunga fyllde min mun. Jag hittade en brosch på marknaden. En brosch i rosa porslin. Motivet var Eiffeltornet. Jag köpte den och tänkte att jag alltid velat ha en sån. Fast egentligen var det en miniatyr av det riktiga tornet jag ville ha. Vi hade aldrig kysst varandra så intensivt som den sommaren. Den sista sommaren. Det kändes tio gånger mer.
Vi gjorde slut någon månad senare. Jag cyklade nästan ihjäl mig på vägen hem av gråt. Fick höra att du skulle fara till Paris. Jag ringde dig från jobbet på min lunch. Min hand skakade så att jag knappt kunde hålla telefonen mot örat. Du lät besvärad. Ville inte prata. Jag sa att jag hört att du skulle till Paris och att jag ville be dig om en tjänst. Jag ville att du skulle köpa ett minieiffeltorn till mig. Du tyckte det var en konstig sak att be om. Du kom hem utan något torn. Jag reser till Paris för första gången på fredag. Där ska jag köpa mig hur många torn jag vill.
Men dig kommer jag aldrig få tillbaka.
Kommentarer
Trackback
