OK!

Tummen upp.

Allting är helt OK! Det var länge sen låtarna på radio stämde in på mitt liv. Musiken förföljer mig. Jag gillar det. Det är som om någon vill att jag ska bli påmind hela tiden. Påmind om härligheten. För tro mig, jag försöker att förtränga. Inte för att jag inte vill. Utan för att jag vill. Det är som om någon studerat mig ett tag och valt ut honom. Han liksom bara är där nu. Rakt framför mig. Och det är helt OK!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0