succéliv

Jag är tacksam för hans beröring.

När han inte ser. Då är han min. Han har fina ögonfransar. Dom kittlar mig på halsen när han blinkar. Hans prickar räknar jag i smyg. När han inte ser. Då är han skör. Hans händer mot min bara hud känns precis som dom borde. I hela mig. Jag visste inte hur jag kände. Men nu börjar jag förstå. Att när hans ögonfransar inte är nära känner jag saknad. Saknad jag trodde var förlorad.