succéliv

Det är fint när jag sätter mig vid din dator och jag ser att ett fönster med något av mina inlägg pryder din skärm. Du brukar bli lite generad. Du läser den sedan länge. Jag har valt att inte skriva om dig förut. För jag visste hur du så gärna ville att jag skulle. Vi skrattar åt samma saker. Du frågar ibland lite för mycket. Jag brukar stoppa dig då. Brukar ta din hand. Leda in dig till sovrummet. Inte för att manipulera utanför att det är så härligt med dig. Vi har sovit mycket ihop. I början fick jag dåligt samvete. För någon jag absolut inte borde ha det för. Det är typiskt mig. Jag åkte förbi Globen på väg hem till dig. Jag visste att han var där inne. Inne i Globen. Så jag blundade tills jag passerat. Kändes lite bättre. Den natten sov du oroligt. Du väckte mig genom att dra mig mot dig. Sa att du tycker om hur jag tänker på småsaker. Hur jag uppvaktar dig. Vi skrattade åt hur jag är mannen i vår relation. Du sa att du inte ville att jag skulle träffa honom mer. Men det gör jag. Ibland. Är ärlig med dig om det. Du luktar så gott och du är så ny. Och du är fin som ser det han aldrig såg.