Ibland är det en god ide att skriva brev.
Så här såg Södermannagatan ut år 1900 där vi träffades för första gången.
För fyra år sedan stod du utanför en fest. Du var stöddig mot mig. På ett klädsamt sätt. Retlig. Jag kom att tänka på det. Den kvällen. Kvällen för fyra år sen. Pratade med min kompis om dig. Att jag mindes dig. Jag fick din mailadress. Skrev ett brev. Jag gick rakt på sak. Bjöd dig på en fest jag skulle ha.
Du kom ihåg mig. Hur du hade pratat till mig. Varit stöddig. Att du tyckte jag var söt. Åren gick och vi gick aldrig in i varandra. Men ibland dök du upp i mina tankar. Som nu.
Du tackade ja till min inbjudan. Festen var full av folk och jag hade svårt att sitta still. Men du kom. Och jag sneglade på dig hela kvällen.
För fyra år sedan stod du utanför en fest. Du var stöddig mot mig. På ett klädsamt sätt. Retlig. Jag kom att tänka på det. Den kvällen. Kvällen för fyra år sen. Pratade med min kompis om dig. Att jag mindes dig. Jag fick din mailadress. Skrev ett brev. Jag gick rakt på sak. Bjöd dig på en fest jag skulle ha.
Du kom ihåg mig. Hur du hade pratat till mig. Varit stöddig. Att du tyckte jag var söt. Åren gick och vi gick aldrig in i varandra. Men ibland dök du upp i mina tankar. Som nu.
Du tackade ja till min inbjudan. Festen var full av folk och jag hade svårt att sitta still. Men du kom. Och jag sneglade på dig hela kvällen.
Nu ligger du bredvid och jag behöver inte snegla längre.
Kommentarer
Trackback
