succéliv

Jag saknar hur vi var innan vi blev ett par. Då allting var som det var. Du lät mig komma när jag ville. Hur sent eller tidig jag än var. Såg alltid till att jag fick mat i mig. Att jag sov bra. Åt frukost. Du var mån om att jag trivdes. Jag kunde bara vara hos dig utan anledning. Hänga omkring i dina rum och pilla på saker medan jag fick ideér om saker jag ville skriva. Älskade hur du ropade på mig från andra rummet. Ville att jag skulle läsa saker du skrivit. Du brydde dig om mig på ett sätt som du aldrig kommer göra igen. Du ringde om struntsaker. Jag var aldrig arg på dig. Blev aldrig lättirriterad. Störde mig inte på saker du sa. Bara saker du inte sa. Hur du jämt höll tyst. Det gör du fortfarande. Ibland är det som att sms:a med en död. Men när vi träffas lever du. Då är du väldigt mycket levande. Precis som jag tycker om dig.