Han gör ont.
Bland andra män pratar jag om honom som om han inte betydde något.
Han skaver. River. Jag måste stanna till när jag andas. Sluta gå. Han stod tio meter ifrån mig. Jag skrev ett sms. Nåt i stil med "Hej, jag kom att tänka på dig". Jag såg hur han sträckte ner handen i fickan efter mobilen. Hur han läste mina ord. Han tittade på mobilen i några minuter. Sen la han ner den i fickan igen. Utan att svara. Hon sprang emot honom. Eller så var det bara som jag inbillade mig. Dom kramades länge. Jag vände mig om och tänkte på mina obetydliga ord i hans ficka. Vad trodde jag. Hur kunde jag ens förvänta mig något annat. Det är redan försent. Hon är i hans system nu.
Kommentarer
Postat av: Fia
Jag har halkat in på din blogg av en slump och följer den flitigt nu. Jag känner igen mig i alla dina ord och jag känner igen smärtan.. Det har flera gånger fallit tårar över mina kinder när jag läst dina texter, de berör verkligen och det känns som om du tar orden ur munnen på mig. Ville bara säga det. Var rädd om dig!
Trackback
