Som ett olovligt byte.
Jag känner mig som ett olovligt byte med honom. Gillar det.
Det ringer på min mobil. Dolt nummer. Brukar inte svara då. Men jag valde att göra motsatsen. I andra änden hörde jag honom. Som vanligt lät han lite upptagen. Lite dryg. Men var noga med att poängtera att jag var saknad. Att han inte kunde sluta tänka på mig. I hans tonläge hörde jag desperation. Jag förstod att han hade sett mig med killen jag väljer att sova med ibland. Den där killen som hånglar upp mig på offentliga platser. Fast jag avskyr sådant. Men han får slicka mig i örat på busshållsplatser. Det kan ha varit så att han i andra änden hade sett det. Sett tungan i mitt öra. Känt panik. Känt saknad. Han brukade vara förtjust i mitt skratt. Länge sen han hört det sa han nu. För länge sen. Han fick inget skratt och vi la på. Sen hånglade jag på bussen hela vägen hem med den nya.
Han skrev "Kom hungrig".
Som den korvdrottning jag är blev jag överförtjust.
Jag hade fyllt år. Som vanligt hade jag spridit nyheten väl. Alla visste om det. Men inte han. Så jag skrev till honom. Berättade om den stora dagen och att jag tittat efter honom ute. Utan framgång. Han bjöd ut mig. Direkt. Jag tackade också ja. Direkt. Jag mötte honom vid 7-eleven. Där jag mött så många andra killar. Han hade varit ute och sprungit. Tänkte att det var hett. Han ursäktade eventuella eftersvettningar. Ännu hetare. Vi åt korv. Drack. Skrattade på pallstolar. Vi visste ingenting om varandra så vi fick börja från början. Nu vill jag veta mer. Eller ingenting alls.
