Här fast du är där.


Det är liksom inte samma sak.

Du är i en annan stad. Jag är hemma hos dig fast du inte är här. Idag blev jag lite skraj och kollade i alla rum. Ingen var där såklart. Men va glad jag hade blivit om du satt i nåt av rummen. Jag har lagat mat på din spis. Stängde av gasen. Lovar. Duschat i din dusch. Låste grinden. Ätit av din hemmagjorda müsli. Suttit på din gård. Surfat på ditt internet. Jag har sovit på "din" sida av sängen. Det känns lite bättre då. Nästan som att du är här. Jag vaktar här kan man säga. Visst? Du kommer hem på fredag. Men jag tycker att du kan komma hem nu.



Jag saknar dig.



Fredag.


Ibland var vi ett helt gäng.

Du heter faktsikt så. Fredag. Jag har inte träffat dig sen vi var 5 år. Din pappa träffade min mamma litegrann. Du hade mörkt fint hår. Jag badade badkar med dig. Du kissade i min säng i sömnen. Nästan varje natt. Men jag blev inte arg. Du hade en skinnjacka från Jean Paul Gaultier med figurer man kunde fästa på ryggen. Du hatade den. Men det var en gåva från din mamma. I mitt rum där vi lekte hade jag en affisch på väggen på en flicka som låg i ett badkar och håret gjort i en tuppkam. Jag bad alltid mamma göra det på mig när jag badade. Man fick använda extra mycket badskum för att den skulle stå. Du hjälpte till. Sen slutade din pappa och min mamma att ses. Det gjorde att vi aldrig sågs mer. Jag tror att du är himlans snygg idag och att du fortfarande älskar att bada i badkar precis som jag.




Det känns inuti.



Jag har valt fem låtar som känns inuti. Som får mig att tänka på honom. Men det finns hundratals. Det är inte mitt fel. Det bara känns i kroppen när jag hör dom. Precis som han känns. Han känns som ingen annan.


Här är mina fem låtar.





Make It Easy On Yourself - Dionne Warwick

Här tänker Dionne på hur mycket hon vill hålla hans framsträckta hand. Men hon vågar inte. Precis som jag med honom ibland.

 
Highschool Lover - Air

Den gör lite ont i hjärtat och känns härlig på samma gång. Jag vill ligga bredvid honom. Nära.  Och känna honom andas när jag hör den.



In the Land Of Make Believe - Dusty Springfield


Vi har hånglat till hennes låtar.


Mad About The Boy - Dinah Washington 

Dinah vet exakt hur jag känner för den här pojken.



Bathroom Girl - Air

Jag har legat på sängen med mina kompisar såhär och tänkt på honom. Hållt i telefonen med.





Kom ihåg. Det vara bara några få låtar. Det finns en massa dansanta och roliga också. För han är rolig. Och han är härlig.  Väldigt bra faktiskt. Fler borde vara som honom.





Han fick en låda.


Såhär såg jag ut när vi var ihop. Han tog bilden på en resa vi gjorde.


Jag gick och köpte en låda en dag. Det blev en låda som jag samlade saker i från en kille jag var kär i. Vi var tillsammans och jag la saker som jag tyckte kändes som honom i den. Där i låg tågbiljetter, kartor, vinkorkar, kvitton, brev, glasspapper, foton, etiketter och presentpapper från paket jag fått av honom. Den stod i min hall. Länge. Den var i brunt läder och väldigt fin. När vi gjorde slut gav jag honom lådan. Det var svårt för mig att ge bort den. Men jag tyckte att den var hans på nåt vis. Ibland kan jag sakna den. Jag la ner rätt mycket tid på den. Och framför allt kärlek. Alla borde få en låda.



Tur i kärlek.


Vi satt faktiskt på en bänk precis här vid statyn.

Vi träffades på F12. Det var inte meningen att vi skulle ses där. Vi hade gjort slut. Jag undvek platser du kunde vara på. Men jag orkade inte gömma mig den kvällen. Du stod på trappan. Jag hade ny klänning. Vi gick iväg en stund för jag ville prata. Du gick med på det. Det var dumt. Det var natt och sommar. Bänken var kall så jag satt på dig istället. Vi började hångla en massa. Det var de bästa kyssarna du någonsin gav mig. Vi visste att det var fel. När vi skildes åt var jag ledsen.  Jag bar halsbandet du gett mig. En lång silverkedja med ett änglahuvud på. Det var mitt turhalsband. Men jag hade inte tur med dig. Jag slet av mig halsbandet när du tittade på mig och jag slängde det i vattnet. Jag sa att flickan som hittar det kanske får mer tur än mig. Jag grät floder när du gått. Du kom tillbaka sen och vi var ihop i ett år till. Du gav mig ett nytt likadant halsband. Det hänger på en spik i min hall. Jag tänkte jag skulle börja använda det igen. För jag behöver tur med en annan kille nu.


Han finns lite överallt.


Hon tycker också väldigt mycket om en kille. Och hon har päls.


Hans smak sitter kvar på mina läppar. Jag gillar det. När jag dricker mitt kaffe på morgonen undviker jag att nudda just läpparna så att han sitter kvar ett tag till. Ju mer tid av dagen som går desto svårare blir det att nöja sig med bara hans doft på mina kläder eller hans smak på mina läppar. Då vill jag ha honom på riktigt. Det finns inget som slår honom på riktigt. Jag hade päls när jag träffade honom. Han hade mössa. Nu har jag bara ben och han pottfrisyr. Igår tog jag på mig en tröja som jag gömt undan ett långt tag. Mitt ex gamla tröja. Men igår när jag hittade den kändes den som vilken gammal tröja som helst. Det är på grund av han med pottfrisyren. Det är bra. Han är bra.


Om jag var med i ett band.

Då skulle jag vara med i The Supremes. Ha två tjejer med mig överallt som bara sjunger om kärlek och brustna hjärtan. Vi dricker kaffe på flygplatser och cocktails i fina lobbys. Vinkar till unga tjejer som känner med varje låt vi sjunger.  Våra skivomslag är fjantiga men ändå helt magiska. Sånt där som bara vi kan komma undan med.  I intervjuer sitter vi med benen i kors och händerna i knät. Vi är vältaliga och vackra. Kvinnor med former och stil.


Jag ska alltid stå  i centrum. Men vi är så bra vänner att ni låter mig.

Vi älskar att älska. Men vi älskar att ha ont i hjärtat också. Det är viktigt för oss. Att känna. Även om det gör ont. Vi gör allt för kärleken och tar alla risker för att få smaka på den. När vi blir kära blir vi råkära. På pauserna mellan låtinspelningar ringer vi våra killar och berättar hur mycket vi saknar dom.  Vi skriver mycket låtar om hur det känns att vara ifrån våra killar. Och hur det svider när dom lämnar oss. Vi ger så mycket av oss själva. Men vi älskart.

En idé om oss.


Vi är glada. Hemma från turné. Våra killar väntar bara några meter bort.


Vi är alltid så tjusiga.


Vi  sliter och sjunger men tänker på hans senaste sms.




Nu måste jag sluta skriva för vi ska spela in en låt.

Du har fått en egen signal.


Så här kan det se ut när jag pratar med dig.  


När jag pratar i telefon med dig brukar jag gå runt och ta på saker. Eller så ligger jag helt still på sängen, Kanske sitter jag i en stol. Ibland i min fåtölj och ibland går jag på gatan. Då brukar jag hålla för ena örat så jag hör dig extra bra. Jag brukar ha svårt att fokusera. Måste gå iväg och bara lyssna på dig. Oftast står jag och tittar ut genom mitt fönster. Du har en behaglig röst. Du pratar roligt. Jag tycker om att prata i telefon med dig. Men allra bäst tycker jag om att se dig.  För då kan jag röra vid dig. Jag kommer ihåg första gången du ringde mig. Jag satt i min soffa. Det var ett nummer jag aldrig sett förut. Fast jag visste att det var du. Då satt jag helt still. Som frusen. Du hade varit på bio. Jag satt i min soffa och lyssnade på musik. Det var kallt ute. Det var februari månad. Nu är det Juni månad. Vi pratar fortfarande. Du ringde faktiskt mig precis nyss.


Walter


Morfar brukade sjunga den här fyllevisan för att retas.


En sommar i Spanien låg jag på stranden med mina irländska tjejkompisar. Vi hade lekt på stranden varje sommar sen vi var sju år. Nu var vi tretton. Jag hade en ljusgrön bikini den sommaren. Sjukt att jag minns sånt. Min kompis Sorcha hade med sig dig till stranden den dagen. Du var son till vänner till hennes mamma och pappa. Du satte dig bredvid mig på sanden. Svart hår och blå ögon. Du var perfekt. Du sa att du spelade fotboll. Vi blev kära men du skulle åka hem samma kväll. Det gick ett år och jag tänkte på dig jämt. Nästa sommar låg jag på stranden och du dök upp från ingenstans. Jag blev helt till mig. Vi gick ut den natten fast vi var så små. Vi hamnade på ett halvtomt diskotek. Du tog tag i mitt ansikte och kysste mig. Du sa att du velat göra det sen vi skildes åt förra året. Vi drack öl. Jag fick inte egentligen. Men du fick. Vi ner gick ner på stranden och hånglade tills vi nästan åt upp varandra. Solstolen var sandig och den skavde mot mina knän. Min syster kom gåendes med Sorcha. Dom såg oss. Sorcha skrek och började sparka i sanden. Jag hade tidigare frågat om hon gillade dig. Hennes svar på det var absolut nej aldrig i livet nej. Dagen efter var det tysta metoden mot mig på stranden. Ingen vågade prata med mig och Sorcha var arg som ett bi. Du och jag sågs i alla fall och hånglade loss flera nätter innan du flög hem. Jag provade att ringa dig ifrån Sverige sen när jag kommit hem. Jag stod i skolkorridoren vid betaltelefonen och stoppade i en massa pengar. Men Sorcha hade gett mig fel nummer. Med flit såklart. Jag kommer att tänka på dig ibland och bilden jag har kvar från den sommaren på dig i det halvtomma diskoteket. Nästa år dök du inte upp på stranden. Det gjorde du aldrig mer.




Om han var ett kasettband.







Jag undrar hur det skulle låta om man hörde mina känslor i musik. Ibland skulle det vara så himla mycket lättare. Får då kunde man bara ligga ner bredvid den man tycker om och ut från ens hjärta spelades musik. Den skulle spelas i samma takt som ens egen puls. Så om du var nervös skulle den vara lite uppspeedad och tvärtom när du är råcool. Men man skulle ha möjligheten att pausa, stoppa och sen igen trycka på play om man kände fört.

Idag har jag en låt på repeat i mitt hjärta. Jag känner basen i bröstet och det  känns bra. Den är hemlig. Men lite senare ikväll kommer jag vara tvungen att spela den för en pojke jag tycker om. Jag måste. Annars kommer jag tröttna på låten och kanske aldrig mer lära mig att tycka om den igen. Och det vill jag inte. Jag saknar mina kassettband. Jag saknar dom som jag saknar gamla pojkvänner. Jag har säkert 150 stycken på vinden, Kasettband alltså. I helgen ska jag göra ett mixtape med låtar som är är lite som honom för mig. Skriva hans namn på det. Sen ska jag spela det om något år. Se om jag känner likadant för låtarna. Och kanske för honom. Om han var ett kasettband skulle jag spela honom jämt.


RSS 2.0