succéliv

Ibland när jag går på kullersten tänker jag på honom.

Idag har jag en stor svart sten i mitt bröst. Han kommer fram ibland och stannar i några dagar, Jag vet att det är en han för det känner jag. Jag tycker om honom för han kommer när han som mest behövs. Alla behöver svarta stenar i bröstet ibland. Fast många törs inte. Jag älskar min svarta sten fast han gör så himlans ont idag. Det känns som jag sörjer och jag vet att jag kommer gråta mig till sömns inatt. Ändå känns han så fin. Han känner att jag tycker om honom massor och försöker ibland äta upp mig inifrån. Men han slutar alltid innan det går för långt för han älskar mig.

Kära på min gudfars 40års fest.

Jag har världens bästa mormor. Hon är gift med med en man som jag avgudar. Nämligen min morfar David William Jenkins.Min mormor jobbade på bank som ung flicka. Hon var råsnygg. På riktigt. Hon hade ögon, hår och hy som en dröm.

Hon hade världens bästa föräldrar som jag skrivit om tidigare, Ruth och Calle och sen är hon mamma till min mamma som är min bästa vän i hela livet.

Burt Bacharach var i Köpenhamn en sommar och var pianist åt den stora Marlene Dietrich på Tivoli. Han föll pladask för min mormor. Tog henne dit han skulle spela samma kväll. Vid flygeln satt dom och han började spela på "Raindrops Keep Falling On My Head" och frågade mormor vad hon tyckte. Hennes svar var "sådär". Han blev ännu mer kär. Men mormor föll istället för en Engelsman som var i Sverige på affärer. Morfar hade hår som en hjälm. Tjock brunt och alldeles härligt.  Han kunde ingen svenska och mormor kunde ingen engelska. Vänninan Gun fick agera tolk på deras dejter.

Mormor flyttar med sin kärlek till Storbrittanien. Och där fick jag sen spendera magiska somrar som barn. Mormor var svinsnygg i sina dräkter och åkte in med oss till London. Vi shoppade, lunchade och mormor var den snyggaste jag visste. Vi älskade hennes köttfärssås och hon var alltid så tjusig. På sommarstället i spanien har vi haft fina somrar ihop. Sen att hon fortfarande är upp över öronen förälskad i min morfar gör mig helt varm i kroppen.

Morfar säger alltid "Jag älskar du"  det tycker jag är så himlans fint. Han kallar mormor för elle och det får man tolka som franska för  hon eller l som i love.



Jag älskar du Mormor.

Jag tog reda på ditt nummer och ringde. Din mamma svarade och jag la på fyra gånger innan jag vågade fråga efter dig. Hade varit kär i dig ett litet tag. Men bara på avstånd. Ibland gick vi till din skolgård och hoppades kanske se dig där. Du gick i en bråkig skola. Min pappa gick där som liten och säger att den varit lika stökig sen han var liten. Du sa att du skulle ringa mig dagen efter. Jag skrev ner mitt nummer med en svart kajalpenna på en bit papper. Jag var fjorton år. Du och dina kompisar var lite äldre än mig. Vi var i ett trapphus i Vasastan med röd matta och marmorväggar när vi sa hej då. Jag kommer inte ens ihåg vilken kompis jag var med. Dagen efter åkte familjen till landet på Waxholm. Jag bara stirrade på min display hela dagen. Jag låg och tänkte på vad  dina kompisar hette.  Jag visste ju att du inte skulle ringa men ändå.  Du fick mig att känna mig dum. Men nästa gång jag såg dig var det du som skämdes.

Jag räknar inte ens det som min oskuld.

Jag gick i tvåan på mellanstadiet och var jättekär i min kompis Noras storebror Elias.  
Jag kommer ihåg en dag då vi hade bild och jag hade ritat en teckning som jag var rånöjd över. Elias kom fram till mig och frågade om han fick rita en liten sak på min teckning. Det kan du väl sa jag och gjorde plats åt honom på min stol. Jag brukade låtsas hoppa kråka någonstans i närheten och titta på honom genom stängslet när han spelade fotboll på rasterna. Nu satt han nära och jag blev helt varm. Det kändes som jag skulle spy eller börja gråta. Han var det sötaste jag hade sett. Han ritade så långsamt och noggrant i högra hörnet på min teckning.  En symbol som jag aldrig hade sett förut.  Jag lärde mig den utantill. Jag ritade symbolen på allt efter det. Mina skolböcker, klottrade det på väggar i skolan, skrev det med touch på mina tröjor och gjorde egna bläcktatueringar på armarna. Det var ju nåt fint som Elias ritat på min teckning.

Några dagar senare får mina föräldrar ett samtal hem från skolan. Det är en av mina lärare Maud som ringer.

"Är fiffi arg på någonting? Hon har nämligen ritat Hakkors på alla sina böcker och på flera utav väggarna i skolan"

Snyggt.

Ruth och Calle med min mamma i knät.

Mina gammelmorförläldrar gick bort för 3 år sen. Det var dom första i min familj som dog som jag kände. 96 år gamla. Jag fick veta det en sommardag när jag satt i min fåtölj hemma. Jag kunde inte andas. Ruth var helt magisk. Sen bara några dagar stängde Calle ner. Han hade ingen ork efter att hans kärlek gått bort.

Ruth var frissa och Carl  sålde Persil tvättmedel när dom träffades. Hennes läppar var stora och håret snyggt lagt. Calle var alltid solbränd och lång. Riktigt stilig.  Dom blev råkära.

Sen byggde han upp sin egen firma i Halmstad. Disponent Carl Gustav Rundgren. Han blev lite av en kändis och var ofta med i tidningen. Jag har två tavlor hemma med tidningsutklipp om hans liv.

Jag var i deras lägenhet på Linnégatan i Göteborg ett flertal gånger. Jag tyckte det var så fint hemma hos dom. Vi åt alltid rökt ål och Calle rökte cigarr. Dom hade ett hus i Påarp i Halmstad som var helt sjukt. Det är nog den bästa platsen jag visste om som liten. Alla frukter och alla bär i hela världen fanns där. Ruth gjorde egen flädersaft och Calle tog oss till havet varje dag på hans axlar.

Ålderdomshem blev det på senare år. Bridgekvällar och helger på Rivieran. Calle beskyllde Ruth för att ha haft en affär med en annan man på hemmet. Detta var ju såklart omöjligt då Ruth knappt kunde röra sig. Svartsjuk efter alla dessa år ihop. Till sista dagen somnade dom alltid hållandes händer. Råkära och nästan hundra år gamla.

Saknar er.

Han låg på stranden och stirrade på mig i flera timmar. Han måste ha bott i närheten för vi låg alltid på samma strand. Jag var 14 år och hade en marinblå bikini med vita ränder. En dag när jag var och simmade i havet kom han gåendes ner mot vattnet. Jag ignorerade honom. Han öppnar munnen och med ett skratt säger han " Är det kallt i vattnet?" Jag svarade att han skulle känna efter själv och simmade iväg.

Nästa dag på Cayetano där vi alltid handlar mat möter jag honom vid frukten. Han står och dansar medans han plockar frukt och ler mot mig. Jag ville spy.  Efter detta pratade han med mig varje dag på stranden och vart jag än vände mig eller gick så var han där. Efter fyra dagars tjat gick jag med på att ta en glass med honom en eftermiddag.

Min lillasyster hade blivit magsjuk men jag tvingade henne att följa med. Hon hukade och var verkligen råsjuk. Det var stekhett och vi sitter på stans bästa glassbar. Han tar citronsmak vi melon. Han sitter och drar Sverigevitsar och blondinskämt.

¨"Hvilket fag må man ha for å bli hjernekirurg i Sverige? Tresløyd" 

Kul.

Min syrra viskar till mig att hans tånaglar är lika gula som citronglassen. Vi måste gå hem för min syster avlider nästan. Väl hemma ringer det på porttelefonen. Vi har en sån där med kamera så vi ser Torgil där nere. Men han står apnära kameran och man ser bara rakt upp i hans näsa. Min morfar säger att jag är sjuk och prasslar med ett papper mot högtalaren och lägger på.

Dagen efter ligger det ett brev i vårt postfack och det står vita rosor nedanför. Det var ett kärleksbrev från stackars Torgil och blommorna med. Han hade åkt hem till Norge men skrev att han var glad att han fått träffa en tjej som mig och att jag var söt som socker.

Ganska gulligt såhär i efterhand. Men jag kan inte handla frukt på Cayetano utan att se honom framför mig kladda på ananaser och dansa.

En hundalien? Jag var livrädd för Alf när jag var liten. En cp-hund som bodde i köket typ och hade flyfrisyr.  Min syrra vred sig och började böla när programmet började. Han kunde sitta i en grå soffa med persikofärgade kuddar och zappa på tvn. Bara det gav mig kalla kårar. Han som skrev serien heter Paul Fusco och han var handen i dockan när inte dvärgen Michu Meszaros sprang runt i kostymen....

När jag tänker på Alf så tänker jag också på Michael Jackson, jordnötssmör, pepsi och tandkrämen Denevit.

Jag köpte ett gosedjur på en loppis i London en gång. Det var ett gult djur. Man såg att det var en kille och när jag tänker efter var det lite likt Alf. Han fick heta Axel efter Axel Rose i Guns ´n´ Roses. Han hängde med i många år. Hade också en nalle som jag fick av min morfar som det stod Engine driver på hatten och han hade blå hängselbyxor. Han var råcool.

På nätterna hade jag säkert 30 gosedjur i sängen. Jag tittade mycket på skräckfilm som liten och ibland var jag svinrädd när jag skulle sova. Varje natt innan jag somnade så snackade jag med alla djuren och alla hade självklart egna tasks att utföra om någon skulle bryta sig in för att döda mig.

Min Grizzlybjörn Grizzly skulle klösa honom i ansiktet. Axel skulle bita honom i pungen. Bernard var stor en helt enorm nalle som skulle kväva  genom att sätta sig på förödarens ansikte.

Såhär höll det på. Efter jag sagt åt alla vad dom skulle göra kunde jag sova.

Frisk.

Jag älskar lukten av ett riktigt garage. När min familj och jag bodde på Norrbackagatan bröt jag och mitt häng alltid  in oss i ett stort garage där. Det var helt grym mark att cykla på och sen luktade det så gott. Starka oljor och bensin. Det är bland det bästa jag vet.
Efter kött och killar såklart.

Jag hade alltid en vinröd basker, svart skinjacka, smala jeans och svarta converse.

                                                                         
Jag var jättelik flickan i filmen My Girl.

Vi blev jagade av knuttar som sa att vi skulle få stryk om vi fortsatte bryta oss in. Men vi kunde inte låta bli. På nätterna var det råballt att hänga runt därinne. En gång kom en av bråkstakarna i skolans pappa som var skitläskig fram till oss på sin motorcykel. Han såg löjlig ut med tighta jeans och solbrillor. Sa åt oss att vi skulle sticka. Jag fick fnitternoja och bara rågarvade honom i ansiktet medans Carro min kompis kissade på sig.

Det bodde så mycket konstigt folk där. En kvinna som vi alltid hörde skrika och bråka med sin man blev mördad för bara några år sen. Det var så läskigt att läsa om det när man hört henne skrika under halva sin uppväxt. Vi ringde polisen flera gånger men hon drog alltid tillbaka anmälan.

Jag vill aldrig mer bo på Norrbackagatan.

Jag åkte en gång till staden Hamburg för att träffa en pojke som jag träffade I Stockholm en helg. Han var tysk och på semester med sina polare i Stockholm. Jag vet inte vad det var men jag föll för honom på direkten.

Kanske var det dialekten eller så var jag bara uttråkad.

Hur som helst så reste jag till honom två månader senare. Han mötte mig vid busstationen. Jag stod där, nervös och förväntansfull. När jag såg honom på några meters håll kommandes på en cykel ångrade jag mig.

Jag hade satt mig på en flygbuss som luktade kiss och flygit från Skavsta för att träffa honom. Jag undrade om jag fått en hjärnblödning. Men jag hade fyra dagar att spendera i staden där jag inte känner någon annan så jag gav honom en puss och log. Undvek hans hand och rökte fem paket cigg om dagen för han gillade inte när jag rökte.

Jag fotade en hel del och ville strypa honom för han påpekade att jag fotade så konstiga saker. "Why am I not in any of your pictures?" "You take such stupid pictures" ...ströp honom i tankarna.


Ett av mina "stupid" foton.

Jag fick busskort som han köpt till mig och han hade fixat bord på restauranger varje kväll och lista på klubbar.

Jag visste inte vad jag skulle göra för att få vara ifred ibland när det blev för mycket. Så jag köpte bubbelbad och och låste in mig i badrummet varje dag för att få tjugo minuter ensam. Där inne låg jag och bara njöt av att få vara ifred.

Jag sov till och med borta en natt då jag flydde från ett diskotek med en kille som jag tyckte  bättre om. Jag har aldrig varit så elak i hela mitt liv tror jag. Drog en fet lögn morgonen efter och han fick komma och hämta mig  vid en telefonkiosk där jag hittat adressen jag befann mig på. 


Anar du att nåt är fel?

Han älskade Steve McQueen och vi köpte en bok om hans liv i bilder. Jag hittade snabbt en favorit. Han blev sur och tyckte det var synd att jag gillade just den bilden när det fanns så många andra bra.


Bilden jag fick skit för att tycka var bäst. Kolla noga.


Sista dagen gick vi på Zoo ihop och jag var skittaskig. Usch. Han skojade om pingviner och grisar. Jag åt korv och var tyst. Men sen äntligen hemma och pojken hörde aldrig från mig mer. Hamburg var trots allt en rolig resa. Jag gillar staden, nattlivet och dess korv.



Förlåt Henning,



.

En film som jag tycker att alla kids borde se. Den gav mig känslor som jag inte riktigt kan beskriva och jag hoppas att mina barn kommer få uppleva. Rårädd men samtidigt ville man se den om och om igen. Min syster och jag satt som klistrade. Det är nåt magiskt med filmen. Och nu snackar jag om just den versionen som vi fick från England på VHS när vi var kids. Filmen var från sjuttiotalet och den är rätt knarkig. Fast på ett bra sätt. Det är det här omslaget ni ska titta efter. Grym film plus att i slutet är det  två tecknade musikvideos med Linda McCartney låtar. Låten och videon till Oriental Nightfish var jag besatt av. 

Se här

Eftersom jag inte får det att funka med att lägga upp film så får jag länka.


Ingen great success jag vet. Ledsen för det.