Sara, Carro och Fiffi.
Den här grävskopan var med och bidrog till uppbyggnaden av något hemskt. Vår skola. Jag bodde i det rödvit randiga huset längst upp till höger. Var tvungen att se skiten från mitt rumsfönster.
Seaside Woman.
Jag talar tre språk flytande.
Jag saknar inte alls att äta med dig.
Du kan verkligen inte hålla dina händer i styr nära mig. Du vill alltid hångla. Får ofta säga till dig. Kladdar jämt. Det är nästan olidligt. Vi rings ofta. Dina sms är roliga. Vi träffas jämt. Gör allt ihop. Skrattar när vi inte borde. Gråter när vi är ifrån varandra. Du kan nog inte leva utan mig. Du är helt enkelt helt jävla tokig i mig.
Ännu mindre att åka bil med dig. Vidrigt.
Mina tre språk är svenska, engelska och...
....tvärtomspråket.
Innan du går.
Drömmar.
Nästan varje natt.
När jag var liten läste min mormor en drömbok på stranden en sommar. Jag ville veta vad mina drömmar betydde. Drömde ofta om rasande hus. Min självkänsla som liten tjej var inte alltid så bra. Att drömma om trasiga hus eller rasande hus tyder på bristande självkänsla. Jag drömmer inte om rasande hus längre. Däremot har jag drömt flera nätter i många månader nu att jag tapppar alla mina tänder. Sitter och fikar och en efter en trillar dom ur min mun. På dansgolvet flyger dom ut. Jag har gått ifrån att ha panik i drömmen till att lugnt samla ihop alla mina tänder i fickan. De första gångerna skrek jag bara och sprang runt. Jag brukar inte bry mig om drömmar. Men den här drömmen återkom allt för ofta för att jag skulle kunna ignorera den. Jag hittade mitt svar.
"När man tappar tänderna i drömmen beror det på att man lämnar ett gammalt skede i livet och möter ett nytt. Man drömmer det som allra oftast när man är ung. Vid sitt första riktiga förhållande, byte av arbete, första flytt och första graviditeten. Alla lite större förändringar i sitt liv. Inte så många äldre drömmer detta utan det kommer sig för mest mellan 18-30 årsåldern.
Sen handlar det om hur man bemöter tandlossningen i drömmen. Hur man reagerar i drömmen återspeglar hur väl man tacklas med sin nya situation i livet. Eller vad man har för förväntingar på den."
Allt kommer att ordna sig. Det säger i alla fall mina drömmar.
Vem älskar du.
Museum Of Bellas Artes.
Min film.
Hon som spelar mig är lik mig när jag var liten.
Hon äter glass och pratar om pojkars händer i jeansfickor.
Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär. Här om morgonen när jag klev upp så spelades en låt. Inte bara i mitt huvud utan som om jag var med i en film. I en film om en flicka som inte kan sluta tänka på kärlek. En speciell kärlek. Den börjar lite tyst och spelas varje morgon. Den är inte med mig hela dagen utan bara när jag påminns om dig. Det är vissa saker jag inte kan förklara. Hur saker faktiskt får mig att tänka på dig. Jag skriver nya scener varje dag. För filmen är jag. En dag vill jag berätta allt för dig. Berätta om min film.
Filmen om mig utan dig.
Du var snyggast när du var arg.
Ofta var du väldigt allvarlig.
Du stod utanför min port när jag kom hem från jobbet. Du hade lagt alla mina saker i en påse. Saker som legat hos dig. Du var arg och sa att jag skulle skärpa till mig. Ge fan i att höra av mig till dig om jag inte bestämt mig. Bestämt mig för dig. Du menade allvar. Råförbannad. Jag vet inte hur länge du hade stått där. Väntat. Men efter det var det du och jag. Jag älskade hur du stod upp för dig själv. Hur du satte mig på plats. Du lärde mig mycket om mig själv. Det kommer jag alltid att vara dig tacksam för.
Jag vågar säga att jag kanske inte är helt ok.
Så länge jag inte kysser min egen spegelbild borde jag vara någorlunda normal.
Jag har väldigt mycket speglar hemma hos mig. Har alltid tänkt att det beror på att jag är fåfäng. Och det är jag verkligen. Alltid varit. Men jag har insett att det handlar inte om det. Det handlar om hur dom får mig att känna mig mindre ensam. Tragiskt. Mina kranar står på hemma i badrummet och i köket. Fast jag inte använder vattnet. Det ger ljud som påminner om hur det är att ha någon hos mig. Jag undrar varför jag blev såhär. Jag saknar dig. Speglar och rinnande vatten har inte en chans mot dig. Ingen alls.
Det är ingen tävling men...
Såhär kände jag mig när jag gjorde slut med dig.
Jag jobbade i butik på den tiden. Vi hade gjort slut. Du hade säkert gjort slut hundra gånger med mig men alltid tagit tillbaka det. Jag gjorde slut en gång och menade det. Du hade svårt att tro på att jag kunde göra slut. Så många gånger som jag låtit dig såra mig. Du trodde att du ägde mig.
Du stod utanför butiken ibland. Som om du inte vågade komma in. Jag låtsades inte se dig. I flera dagar kom du förbi. Stod bara där. Du kom aldrig in. Visste att den här gången hade du förlorat. Idag vill du knappt titta på mig. Det passar mig perfekt. Du vet att du aldrig kommer träffa någon som älskar dig lika mycket som jag älskade dig.
Jag vann.
Vi festade mycket du och jag.
Den här bilden togs på mig bara någon dag efter vi gjort slut. Jag var på en fest och grät över dig.
Ibland får jag höra saker om dig. Blir lika förvånad varje gång. Du gjorde slut med mig. Det var väldigt dramatiskt. Jag trodde du var arg på mig. Men jag har fått höra att du verkligen var ledsen över mig. Sårad. Det gör att jag vill ringa dig. Ofta på fester kommer jag över folk som känner dig. Dom vet alltid nåt om oss som jag inte visste. Att du var galen i mig. Och jag får höra att jag är hon som sårade dig djupt. Knäppt. Jag såg det tvärtom. Jag var galen i dig. Och om det känns lite bättre så sårade du mig också. Väldigt djupt.
Med eller utan dig.
Ibland vill jag känna efter en extra gång. Tänk om du var hos mig.
Jag vaknade imorse och visste inte vart jag var någonstans. I några sekunder trodde jag att jag var hos dig. Önskade att det var så. Klev upp och insåg att jag inte var i din lägenhet. Det var inte du som låg bredvid mig. Jag var hemma. Aldrig har det känts så tomt. Fast jag inte sov ensam. Hon hade långt hår och lät mig prata om dig hela natten. Hon lät mig säga det hon hört varje dag sen i höstas. Att för dig gör jag vad som helst. Låt mig. Jag älskar dig hur jag än vrider och vänder på det.
Med eller utan dig.
Mitt gamla piano.
Jag gick igenom mina bilder på dig...
Vi är bra på att sova.
...har väldigt många. Framförallt bilder på dig när du sover. Jag vet inte varför. Kanske för att det var det vi gjorde mest på slutet. När vi gick i ide. Du är så fin när du sover. Ibland när jag försöker gå upp håller du fast mig. Ironiskt. I sömnen vill du ha kvar mig. Du håller hårt. Som om du verkligen menar det. Ibland undrar jag hur det skulle vara att aldrig vakna igen. Att alltid ligga hos dig. Då skulle du hålla om mig jämt. Det är fint.
Vi hade i alla fall tur med hotellet.
Vi hade väldigt roligt ihop. På mattor och i sängen.
Vi satt på ett hotellrum i London. Vi kunde inte fatta hur det kunde vara så flott. Vår första resa. Vi låg på heltäckningsmattan och hånglade. Du och jag var nytt. Vi klädde på oss och gick ut. Det var kallt och vi gick genom Hyde Park. Du stannade mig och jag såg att du grät. Du sa att du kände dig osäker på dina känslor. Jag sa att det inte var någon fara. Vi var ju så nytt. Gick och fikade på ett pyttelitet ställe. Det var perfekt. Vi satt bara tysta. Drack vårt te. Vi delade kanna så ibland möttes våra händer. Jag hade varit så svår och nu när du hade mig blev du rädd. Men det gick över. Vi ville sitta ensamma på planet hem så vi hånglade som svin när folk boardade. Bra knep. Ingen ville sitta bredvid oss. Du var inte längre osäker när vi kom hem. Du älskade verkligen mig. Jag skäms lite idag när jag stöter på dig ute. Jag borde ha sagt i Hyde Park som det var. Att du förtjänade bättre.
Du är värd besväret.
Jag trivs i bilar med dig.
Jag satt på min plats på jobbet. Det var sommar och väldigt varmt. Det pirrade i hela min kropp. Tänkte på dig. Kollade på mobilen. Då ringde du. Det var alltid så. Som telepati. Kände när du tänkte på mig. Minns hur du skulle åka till Göteborg på jobb. Du kom förbi mitt jobb den dagen med dina hemnycklar. Jag skulle få bo hos dig över helgen. Jag sprang ner för trapporna när du sa att du var utanför. Saktade ner när du kunde se mig. Satte mig i bilen. Du var så fin den dagen. Jag tänkte att jag skulle längta efter dig. Du pillade mig på örat. På låret. Jag ville kyssa sönder dig.
Det gick dagar och du lyste med din frånvaro. Dagen du skulle vara tillbaka satt jag i ditt fönster och tittade efter bilen i flera timmar. Solade benen samtidigt. När du kom spelade jag som om jag inte sett dig parkera utanför. Låtsades att jag inte alls rättat till kjolen eller hann fixa håret på tiden du kom upp för trapporna. Jag sa att jag längtat efter dig. Inte att jag nästan dött av längtan. Sovit dåligt. Det är så härligt att sakna och längta efter just dig.
Varför.
Himlans bra låt.
Som du.
Du gillade fina strumpor.
Trocadero är också en plats i Paris.
Det var mitt i sommaren. Vi hade bestämt möte utanför Grand Hotell. Vi hade inte setts på några dagar sen vi gjorde slut. Jag hade cyklat ifrån dig på Dalagatan i tårar. Av någon konstig anledning bråkade vi alltid när vi cyklade. Det här kom att bli vår sista cykeltur. Det var jag som ville ses. Vi satte oss ner. Jag minns exakt vad vi hade på oss. Vilken sida av bänken du satt på. Våra cyklar parkerade vi bredvid oss. Du var iskall. För att hålla dig skärpt. För din skull också. Jag har aldrig varit tillsammans med någon som visar så mycket känslor som du gjorde. Det här var väldigt svårt för dig. Du drack en Trocadero. Din favorit. Jag hade köpt ett par strumpor till dig. Du gillade fina strumpor. Så jävla dumt. Som ett par strumpor skulle göra saken bättre. Gav dom ändå. Jag lät dig kliva på cykeln och såg dig åka iväg. Jag satt nog kvar på bänken i två timmar efter att du gått. Sen sågs vi aldrig mer.
Fågel, fisk eller mitt emellan.
Söker svar i mitt halsband.
Jag vet inte varför. Men bara för att mina vänner gick in dig igår så känns du mer verklig. Jag kom på att du faktiskt finns. På riktigt. Jag hade glömt hur du känns. Men nu känns du i hela mig. När jag var liten och fyllde år brukade pappa gömma mina paket så att jag fick leta. Fågel, fisk eller mitt emellan. Jag önskar att du sa det till mig. Så skulle du säga när det blev varmt och jag fick dig.
