Någonting händer i mig.
I somras åkte jag bil med dig.
Det känns läskigt. Nästan overkligt. På låtsas. Mina tårar besöker mig inte längre nattetid. Jo. Jag ljög. Det kan spruta tårar ur mina trötta ögon i timmar innan jag får ro. Men. När jag ser en bild på dig känner jag inte hur min svarta sten försöker jävlas. Jag känner ett lugn. Som om det där tåget faktiskt åkte iväg med dig till Afrika. Min svarta sten fick mig i några dagar. Jag var helt under isen. Men sen insåg stenen att jag faktiskt förtjänar någon som vill ha mig tillbaka. Lät mig vara ifred. Kröp tillbaka till sín lilla håla där han ligger och lurar. Han kan dra åt helvete. Han har sabbat så jävla mycket. 
I somras skrev jag om dig.
Det är inget fel på mig. Jag har inte gjort fel. Jag älskade och fick smaka på hur det kan gå åt helvete. Jag är tacksam över att jag är en flicka som faktiskt kan och vågar känna så mycket som jag gör. Det ska ingen få ta ifrån mig. Inte ens du. Jag har ändrat mig. Du har inte dödat ett skit.
I somras saknade jag dig.
Vart tog den vägen?
Du kanske kommer att ha svårt att läsa min skakiga och gråtiga handstil.
Jag har alltid varit flickan med så höga tankar om kärlek. Det har varit det viktigaste i mitt liv. Det vet alla som känner mig. Med dig var allt inte lika enkelt. Jag började ifrågasätta kärlek. Det gjorde så ont när jag kom på att det var det som var fel. Någonting litet dog i mig. Jag känner mig förvirrad och känslor jag inte kan relatera till tar över mig på nätterna. Jag skriver mycket om det här. Fast i en liten svart bok. Du kanske får den någon dag. Det är inte bara saknaden av din kärlek för mig som sticker i mitt bröst utan också min kärlek för dig. Vart tog den vägen? Jag saknar mitt gamla sätt att se på relationer. Mitt gamla sätt att se på dig. På mig. Du har liksom förstört det för mig. Om jag känner mig själv rätt så kommer allting att komma tillbaka igen. Det kanske bara tar lite tid. Jag har aldrig träffat någon som du. Jag har känt mig främmande för de känslor jag haft för dig. Oklara men samtidigt så starka och självklara. Du skulle ha dykt upp förr eller senare. En sak vet jag. Jag vill ha dig i mitt liv.
Jag ska ut igen.
Jag gör mig i ordning för att gå på fest. Igen. Mina dagar har sett ut så ett tag nu. Jag målar ett nytt lager med lila nagellack. Låten spelas fortfarande i mitt huvud. Det gör ingenting. Halsbandet jag fick av dig hänger runt min hals. Jag la ner det i asken som det kom i. Ända från Italien. Men jag tog upp det igen. Drog på ett lager med orange läppstift och hängde det runt halsen igen. Du är med mig. När jag dansar. Gråter. Beställer ett glas för mycket. Jag vet att du vet det.
Lila regn.
Var jag än går eller gör spelas den här låten i mitt huvud. Den nästan överröstar folk som pratar med mig ibland. Jag vet inte men jag tror att det har med dig att göra. Jag ska måla mina naglar lila till ikväll. När jag dansar till musik kommer det ändå vara den här låten jag hör. Hela natten. Lila regn.
I never meant to cause you any sorrow.
I never meant to cause you any pain.
I only wanted to one time see you laughing.
I only wanted to see you laughing in the purple rain.
Purple rain, Purple rain
Purple rain, Purple rain
Purple rain, Purple rain
I only wanted to see you bathing in the purple rain.
I never wanted to be your weekend lover.
I only wanted to be some kind of friend.
Baby I could never steal you from another.
It's such a shame our friendship had to end.
Purple rain, Purple rain
Purple rain, Purple rain
Purple rain, Purple rain
I only wanted to see you underneath the purple rain.
Honey I know, I know, I know times are changing.
It's time we all reach out for something new,
That means you too.
You say you want a leader,
But you can't seem to make up your mind.
I think you better close it,
And let me guide you to the purple rain.
Purple rain, Purple rain
Purple rain, Purple rain
If you know what I'm singing about up here.
C'mon raise your hand.
Purple rain, Purple rain
I only want to see you, only want to see you.
Jag kan inte trolla.
Jag behöver bara kunna ett trick.
Jag sitter i en bil. Det är inte som när du kör. Jag har sagt att jag älskar att åka bil med dig. Och det gör jag. Du brukade ha handen på mitt lår när jag satt bredvid dig. Jag brukade skratta åt saker du sa. Jag saknar dig nu så allting bara snurrar. Ingenting känns som när du var med mig. Jag kan inte trolla. Men om jag kunde ett enda trick så skulle det vara att om jag knäppte med fingrarna så dök du upp hos mig. Inte i nåt fjantigt rökmoln eller så. Kaniner eller duvor. Bara du. Ibland känner jag hur du tänker på mig. Då tänker jag på dig extra hårt och hoppas på att du känner det. Trollkonster är vidrigt. Men just nu känns det behövligt. Jag börjar öva idag. Bli inte rädd om du helt plötsligt rycks ifrån ditt kontor till min hall. Jag väntar där på dig.
Kanske inte mitt bästa inlägg.
Jag var ute ikväll. Det var den konstigaste kvällen på länge. Killar jag träffat innan dig stod på rad. Ex eller bara tidsfördriv. Alla var där ikväll. Som om det gått ut någon jävla nyhet om att du och jag inte längre finns. Det var kul i början. Sen när jag stod där och dansade blev det mindre lustigt. Det påminnde mig bara om att du och jag är slut. Jag stod och skrattade och dansade. Men allt var bara en fasad. Alla frågade hur det gick med dig. Efter varje gång jag sa att det var slut kändes det mer på riktigt. Jag ville bara åka hem till dig. Men jag lät bli. Musiken tog över. Många låtar fick mig att tänka på dig. Nu är klockan tre och jag står på East och undrar varfor den där killen jag dejtade i julas vägrar låta mig vara ifred. Jag minns i våras när jag bara ringde dig och fick sova över. Det var fint. Saker är annorlunda nu. Men jag glömmer aldrig den våren. Nu sitter jag i en taxi på väg hem till mig. Kanske inte mitt bästa inlägg. Men ärligt. Jag kom precis till Mariatorget och undrar om du tänker på mig. Om du skulle vilja att jag låg intill dig nu. Nu är jag utanför min port. Godnatt.
Låten jag aldrig trodde att jag kunde ge bort.
Jag trodde aldrig att jag skulle ge bort den här låten till någon. Någonsin. Jag kan inte förklara vad jag känner när jag hör den. Men du får den av mig. Jag dansade runt till den när jag var en liten tjej. Pappa brukade spela den högt på stereon hemma. Det blev min favorit. Den har varit viktig varje gång jag har varit kär. Jag har aldrig kunnat ge bort den. För ingen har förtjänat den.
Inte som du.
Sen grät jag lite till.
Man ser inte dig men du hänger ut genom fönstret och är ledsen.
Jag grät över dig. Mina tårar slutade inte komma. Min hals var som en stor klump och mitt hjärta låg på golvet. Det låg och tittade på mig. Jag kunde inte titta tillbaka. Det gjorde för ont. Du var var i rummet bredvid. Jag gillar att vara hos dig. Men nu var det för smärtsamt. Så som jag drömt om dig. Långt innan vi träffades. Du har ingen aning. Jag hade sett dig. Ville ha dig. Jag hade dig en stund. Och ingen har någonsin smakat så bra. Jag plockade upp mitt hjärta från golvet och klädde på mig mina kläder. Sen grät jag lite till. Det var nästan som om jag önskade att du satt på ett tåg bort till Afrika. Eller nåt annat land långt borta. Men du finns i samma stad som mig. Jag hänger ibland i dina kvarter och du i mina. Man ska vara snälla mot varandra. Och du har varit så fin mot mig. Jag vinkar här hemmifrån från min laptop. Låtsas att tåget tuffar iväg nu. Mitt tangentbord är helt dyngsurt av gråt. Den fungerar nästan knappt. Jag hoppas du förstår hur mycket den här flickan tycker om dig. Nästan löjligt.
En liten del av min blogg dör med dig.
Sist jag tittade ut genom ett flygplansfönster satt jag bredvid dig. Sist jag läste ett sms var det från dig. Sist jag åt var det mat du lagat. Sist jag grät var det över dig. Sist jag pratade var det om dig. Men jag lämnar allt bakom mig nu. För det måste göras. Jag måste få komma över dig. Äta andras mat. Resa med andra. Gråta över andra. Prata om andra. Du är ett fint kapitel i mitt liv. Du har fått flera kapitel i min blogg. En liten del av min blogg dör med dig. Du var värt det. Vi har tyckt om att skriva om dig. Det är med största saknad vi nu säger adjö.
Du var så passionerad.
Det här är faktiskt vi på stranden i Spanien.
Vi kände knappt varandra. Du hade sett mig långt innan jag ens visste vem du var. Vi jobbade på samma företag. Du bjöd ut mig på lunch. Min kille tyckte det var olustigt hur jag hela tiden pratade om dig. Jag lämnade honom för dig. Du kom som en räddning. Tog mig ur någonting dåligt. Jag skulle till spanien. Du stod inte ut med tanken att jag skulle åka ifrån dig. Så du åkte med. Vi bodde på ett litet hotell ihop. Du var så passionerad. Jag kan sakna det hos killar jag träffat efter dig. Jag kan se hur vi låg och stirrade upp i taket på fläkten och höll varandras händer. Vi skrattade mycket du och jag. Vi köpte en massa spanska korvar och ostar. Vi satt på hotellrummet i underkläder och skrattade tills vi grät. Du satt bredvid mig när jag badade och vi skrattade ännu mer. Jag såg en ring i en liten butik. När jag låg och sov gick du och köpte den till mig. Du låtsades att du skulle posta vykort. När vi kom hem var jag helt såld på dig. Din långa kropp. Du var så klumpig. Ditt bruna hår och dina stora blå ögon. Du ville visa mig för hela världen. Vi gjorde slut. Det var du och jag i två år. En vecka efter åkte jag till samma plats i Spanien där vi var. Det var vidrigt. Jag gick ut och dansade men bara grät. Låg på stranden och grät. Stod på balkongen och grät. Satt på restauranger och grät. Grät hela flygresan hem. Det tog lång tid innan jag kom över dig. Alldelles för lång tid.
Jag köpte sån där mjölk idag.
Som vi brukade ligga hos varandra.
Den där sorten du tycker om. Jag brukar köpa saker jag ätit med dig eller mat du tycker om när jag saknar dig. Det känns lite bättre då. Fast det måste ju sluta nångång. Det blir svårt. För vi gillar så mycket av samma saker. Musiken har känts okej. Utan dig. Men det var någon kväll här då det regnade och jag bara önskade att när jag tittade ut genom mitt fönster skulle du stå här nere på min gata. Att du ville komma upp och låta mig klänga på dig. Vi skulle stå i min hall. Det skulle vara en blöt pöl under dina skor. Mina barfota fötter skulle stå i den för jag står så nära. Hänga upp dina blöta kläder och ligga naken intill dig. Det kommer regna hela hösten har jag en känsla utav. Typiskt. Men också fint att du är med mig en hel årstid. Fast ändå inte.
Hej, jag heter Fiffi och jag är taximissbrukare.
Jag älskar att åka taxi i London. Bilarna är fina och man kan sitta mitt emot varandra.
Jag har missbrukat taxi i ett flertal år nu. Det var värre förut. Jag åkte taxi varje dag. Till jobbet och hem. Det var så illa att flera olika chaufförer började känna mig. Jag behövde bara sätta mig och säga att jag skulle till jobbet så var vi iväg. Adresser behövdes inte med mig. Jag var ju en regular. Jag hade flera olika specialnummer till olika bolag. Guldkund. Men jag har blivit bättre. Ett tag åkte jag bara taxi till dig. För att jag ville komma fram till dig så snabbt som möjligt. Idag har jag nästan slutat helt. Men om du ville att jag skulle komma till dig nu skulle jag slänga mig i en taxi direkt oavsett var jag än befann mig. Jag skulle lägga mina sista slantar på att ta mig till dig så snabbt som möjligt. Du skulle komma att bli min viktigaste taxiresa.
Min stad.
Du gav mig något jag saknat.
Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv. Jag har växt upp och levt i stan. Det är där jag hör hemma. Jag trodde jag hade sett hela stan. Men du visade mig mer. Med dig kändes det alltid lite som att vara på semester. Med dig såg allting och smakade allting annorlunda. En stad som jag trodde att jag hade börjat tröttna på började jag att älska igen. Det är någonting med dig som jag vill ha mer utav. Jag känner mig inte mätt. Förmodligen kommer jag alltid att känna så. Du gav mig min stad tillbaka.
Den röda mössan och det tomma rummet.
Det är lustigt. Den röda mössan återkommer i min blogg. Precis som du. Jag tänker på hur många flickor du träffat i den mössan. Men jag vet att för ingen annan flicka har den betytt lika mycket som den gjort för mig. Det är som det tomma rummet i din lägenhet. Vi tömde det tillsammans, När jag stod i dörröppningen tillsammans med dig till det tomma rummet idag kände jag mig precis som rummet. Tom. Din röda mössa och det tomma rummet kommer att finnas på min näthinna en lång tid framöver. Det känns smärtsamt och på samma gång härligt. Jag gillar ju att tänka på dig. Nu kommer också hösten. Med regn. Du kommer finnas med mig hela hösten. Du får det av mig.
Han känns mer i regn än i sol.
Mitt paraply får gärna regna in.
Jag undrar om han går i regnet nu. Han går på ett speciellt sätt. Och undra vilka skor han har på sig idag. Jag brukar tänka på att han är fin i sina skor. Jag tycker om skor. Det har alltid funnits mycket skor i mitt liv. Nu ser jag att det regnar ännu mer. Jag hoppas nästan att han går i regnet. För då är han väldigt tjusig. När jag tänker på honom tänker jag faktiskt på regn. Han känns lite mer då. Mer än i sol. Regn är helt klart hans grej. Jag skulle kunna stå i ösregn i timmar och vänta på honom. Utan paraply.
Ack Värmeland du sköna.
Du tränade bodybuilding och var större än dem andra papporna på stranden.
Du hade lite rödlätt hår. Tjejerna var galna i dig. Fast du var bonnig och hade en dialekt. En väldigt tydlig värmländsk sådan. Fast du gjorde inte hela träskor grejen. Du hade ändå stil. Min mamma skulle på fest med sin kille men han var sjuk. Hon gick dit själv. Gick därifrån med dig. Ni blev ett par efter det. Snabbt blev mamma gravid. Jag var på gång. Sen kom min syster tätt inpå. Sen var det jag min mamma och syster mot världen. Vi fick klara oss själva. Vi har försökt ha en relation med dig. Det kändes alltid lika olustigt när du fem minuter efter vi klätt av oss i hallen och sitter med snoriga näsor i soffan hör dig säga "Jag ska bara dra till gymmet en snabbis". Eller så skulle du dra och sola solarium. Du kunde aldrig bara ge oss en helg. Fast vi bara sågs någon gång om året. Du var nervös och alltid småfull när vi kom på besök. Du skojade ofta om min vikt. Snackade skit om min styvpappa som faktiskt tog hand om oss. Du gav oss dåligt samvete för ditt eget mega fuck up. Ändå ville jag så gärna att du skulle vara en del av mitt liv. Min syster pallade inte mer. Du gav upp min bror. Han gav upp dig långt senare. Jag fick åka själv till dig. Jag vet inte varför jag ens satte mig på den där bussen för att sen sitta i din bil och höra allt skitsnack du hade att komma med. Jag älskade dig. Det var så enkelt. Men jag var liten då. Nu är det inte lika enkelt. Det blev helt plötsligt jävligt svårt. Jag åkte till Värmland en gång. Inte på grund av dig utan för att träffa en kille. Jag ville spy. Han pratade som dig. Han vara lika tjurig och känslig som dig. Ack värmeland du sköna i all ära. Men någon vidare barndom gav du oss inte.
Aj vad ont det gör sa mitt hjärta nyss.
Ni är så jävla kära att jag nästan inte tror på det.
Du är så kär i din tjej. Det syns när du pratar om henne. Det syns på dig ensam. Jag önskar att han var lika kär i mig som du är i henne. Men han är inte det. Det är något jag måste erkänna för mig själv hur ont det än gör. Jag förtjänar det kanske. Man ska inte jämnföra kärlekar för det är som att jämnföra....man ska inte det bara. Ändå kan jag inte låta bli. Jag har blivit snuvad på något jag nästan hade. Nästan. En kille som var kär i mig. För det syntes när han pratade om mig. Det syntes på honom ensam. Syntes.
Jag känner ett sär.
Jag kallar honom Hamstro.
Han kan inte packa som en normal människa inför en resa till exempel. Han har en stor gris i lägenheten. När han lagar mat ska man inte prata med honom. Inte heller prata högt i hans badrum på kvällstid. Han har världens högsta ringsignal. En död hör när det ringer. Han har blomkålsöron. Han är kortare än mig. Han har en hel möbelaffär på vinden. Ägare av femtusen olika lampskärmar. Han ser ut som en hamster. Han är så särig att han har kryptonit i sovrummet. Men han har en väldigt fin handstil och jag är kär i honom.
Jag kom bara att tänka på att....
Vi brukade ge varandra näsblod.
....i nästan hela mitt liv har jag vaknat med dig. Älskat dig. Delat rum och säng med dig. Ätit godis tills vi spytt. Badat badkar i timmar. Tömt alla shampoflaskor i vattnet. Spöat varandra blodiga. Sagt elaka saker. Sagt snälla saker. Rest till varandra. Tröstat varandra. Supit ner varandra. Bråkat om killar. Bråkat om kompisar. Snott kläder av varandra. Tjallat på varandra. Hållt varandra om ryggen. Ljugit för varandra. Sårat varandra. Blivit kompisar efter prat om att aldrig mer säga hej till varandra. Det är fan härligt att ha en syster som dig.
Mina barn ska få ligga på golvet.
Lättare sagt än gjort.
Jag skriver så det gör ont i fingertopparna. Jag lärde mig aldrig penngreppet som liten. Kanske trycker jag på tangenterna fel. Kanske är jag bara känslig. När jag var liten och sjuk låg jag på golvet. Då tänkte jag som bäst. Jag låg alltid på badrumsgolvet eller under köksbordet i köket. Det var så svalt och skönt där. Mamma kunde stå över mig och borsta tänderna. Som om jag inte fanns. Det var skönt hur jag bara fick vara. Låg jag i köket satt man och åt som om jag inte låg där. Jag lyssnade aldrig på vad som sas. Jag låg och tänkte på andra saker. Jag låg bara tyst och bytte kind ibland när den blivit varm. Min skola var vidrig. Ibland satt jag på lektionerna och kände mig död. Korridorer med ångest skrivet längs väggarna. Jag kissade och glömde låsa dörren. Det fick jag höra i ett helt år. Killen jag var kär i öppnade dörren. På skolgården var man alltid rädd. Micke slog en över munnen eller sparkade i magen. Han var bra på det. Pedofiler och alkisar gottade sig på vår skolgård. Inga fröknar. Det var faktiskt riktigt vidrigt. Jag kan inte gå förbi Karlbergsskolan utan att känna ett visst hat och illamående än idag. Ingen förstod hur jävligt det var att ha Joel skrikandes och sparkandes på lektionen eller Stefano viska hora när man gick förbi för att på vägen hem få spö av Micke. Det var mycket bättre att vara sjuk och ligga i feber på golvet hemma.
