succéliv

Du grät ofta över mig.


När du gick lämnade du dörren på glänt. Jag stängde aldrig efter dig. Den står öppen än idag. När du stod i hallen med ryggen mot och tänkte på din sista fras. Det sista du skulle säga innan du gick ner för de röda trapporna. Då var jag mest kär. Jag tittade ofta på dig när du sov. Din mun var alltid lite öppen. Jag gillade att pussa den då. Du sa alltid att mina händer var kalla. Jag svarade alltid att mitt hjärta var varmt. En gång stod du i en snöstorm utanför mitt jobb. Så arg på mig att dina ögon var svarta. Dina tårar fastnade i din rutiga halsduk. Jag tittade dig i ögonen och ljög. Det fick jag ångra. Jag vet att du åkte tåg till en flicka i Skåne en gång. Hon blev inte så glad som du hade hoppats. Jag har alltid undrat när en kille ska göra så för mig. I flera år har killar gjort sånna saker. Jag har bara inte sett det. Det var du som fick mig att blunda. Glömma bort hur det var att bli stel i hela kroppen av sms. Inte kunna sova på grund av gräl eller ren längtan. Att gråta sig till sömns och vakna i sängkläder dränkta i sorg. Att ljuga för alla i min omgivning. Säga att jag mår fint fast det första jag gör när jag kommer hem och kliver in genom dörren är att lägga mig i hallen och gråta. Gråta som om någon gått bort. Det var som om du dog för mig. Och jag sörjde dig så också. Du spökar inte hos mig. Så mycket respekt har du i alla fall.

Jag står ibland i löjliga positioner ifall du skulle kliva in.

Den är alltid bäddad när jag kommer tillbaka. En chokladbit på kudden. Jag har sparat på mig elva stycken nu.  Jag stökar till varje dag. Känns mer som hemma då. Kranen står och rinner i badrummet. Ibland låter jag duschen stå på. Imman på spegeln påminner om dig. Jag ringer room service för han i receptionen låter lite som dig. Beställer upp mat för två. Det blir dyrt för mig. Men det känns lite bättre. För stunden. Som om du skulle komma ut ifrån badrummet och lämna imman bakom dig. Sitta hos mig på sängkanten. Men jag sitter själv här på kanten. Och imman klibbar mot min kropp som en hinna. En hinna av dig som jag aldrig vill ska gå bort. Jag måste sluta äta dubbla portioner.

Jag fick 120 minuter.


När ingen ser eller hör brukar jag prata med mig själv. Oftast på engelska. Och högt. Det är lite knäppt kan man tycka. Jag kan prata i en timme medans jag städar eller trixar med nåt. Som om jag blir intervjuad. Jag svarar på svåra frågor och ger långa utdragna svar. Jag ser mig själv sitta i en studio med publik. Alla har kommit dit för att lyssna på mig. Eller gratis latte. Det är varmt av lamporna. Jag stör mig på sminkösen. Jag har ofta fel kläder på mig också. Skruvar på mig och trosorna sitter fel. Intervjun är lång. Kanske två timmar. Det är bara för att jag pratar så mycket. Andra har blivit klara på en knapp timme. Jag tror att det skulle vara väldigt roligt att intervjua mig.

Dr. Love gav oss noll procent.


Vi var på Gröna Lund. Det var den första maj och jag fyllde femton år. Jag hade nya Converse och snortighta jeans. Jag var där med min bästa kompis Sandra och lillasyster Lottie. Det var mycket kids där. Massa pojkar. Nere vid vattnet försökte ni få vår uppmärksamhet. Det gick inge vidare. Vi gav varandra blickar under resten av dagen. Till slut i kön till Centrox kom du fram.  Hiphop var stilen. Vi blev bjudna på disco i er skola. Det skulle vara nästa fredag. Jag blev förtjust i dig och du i mig. Sandra tittade också på dig på samma sätt. Det blev fredag. Vi stod utanför Tyska Skolan. Ni var tre stycken. En lång, en kort och en mörk. Jag var obekväm i min nya hårfärg. Du sa att jag var fin. Vi gick in. Det var varmt i Gympasalen och väldigt mörkt. Man kunde känna tävlingen mellan mig och Sandra. Vi satt på skolans tak. Där höll du om oss båda. Jag kände ändå att segern var min. När vi skulle ta en taxi hem viskade jag i ditt öra att jag gillade dig. Du svarade tillbaka. Sandra var cool med det. Efter det hånglade vi varje dag konstant. Du viskade alltid saker du ville göra med mig. Vi gick på hemmafester hand i hand. Vi satt i Vasaparken och hånglade tills mina fötter var så frusna att jag knappt kunde gå. Du tänkte strunta i en fotbollsturnering som var viktig på grund av mig. Jag var lite trött på dig och försökte övertala dig till att åka. Orkade inte hångla mer. Du tyckte det var konstigt. Jag gjorde slut med dig. Och du förstod aldrig varför.

Du gillade mina kurvor.

 

Det var en varm sommar. Du höll handen på mitt lår hela vägen. På flyget, båten, tåget och i bilen. Din hand låg så bra där. När den rörde sig kittlade det till i magen. Vi simmade långt ut. Jag blev rädd och du simmade tillbaka med mig. Vi låg i sand utan handdukar. När vi sov såg vi aldrig varandras ryggar. Vid satt länge varje frukost. Bredvid varandra. För vi gillade det. Vi drack kallt te som stått en natt. För vi gillade det med. På dagen var du hos mig. På natten var du med mig. Du var det bästa jag visste. Jag undrade ofta vad du tänkte på. Jag ville vara din bästa vän. Ville att du skulle ringa mig först om nåt hände dig. Du frågade ofta vad jag tänkte på. Du visste att det var på dig. Jag tänkte jämt på dig. På vägen hem pussade du mig hela vägen. I bilen, tåget, i båten och på flyget. Det här berättar jag förhoppningsvis för dig om några år. För nu är det bara en liten dröm.

Du är halvamerikan.


I ett rum fyllt av affischer bodde du. Jag somnade in med Nick Carter ovanför mig fasttejpad i taket. Vi hoppade kråka. Vi ägde alla i det. Vi älskade sjuttiotalet. Med våra utsvängda jeans och platåskor stack vi ut från de andra kidsen. Vi hade nyckelringar med våra namn på. Jag och Carro bråkade om dig. Lärare fick lägga sig i. Vi tvingades dela på dig. Du var snäll. Man fick rolig mat hos dig. Chips, Jello och hamburgare. Vi läste din lillasysters dagbok. Vi klädde ut oss till häxor på påsken. Åkte skateboard. Jag fick följa med på din tennis och ridning. Dina föräldrar gav mig alltid beröm för att vara så väluppfostrad.  Micke och Viktor ryckte in oss i buskarna på skolgården och skulle "hångla sönder oss". Varje år på min födelsedag gick vi på Grönalund. Sara. Du har vit fin hy och stora bruna ögon. Du är min första riktiga kompis och enda från min suddiga barndom.

Matt Dillon

Du var min första vuxna relation. Jag stöttade alltid dig fast jag var lite skeptisk. Du blev  för mycket. Egenkär. Ibland undrar jag hur du mår än idag. Vi höll i alla fall i 6 månader.

Freddie Mercury

We had some good times. London 1983 var flott. Du gav mig goda råd och räddade mig ur en jobbig relation. Den här bilden tog jag på dig under en intervju i Moskva.


Prince

Du hade nummer 3. Vi spelade bra den sommaren. Vårt lag var unikt. Jag var den enda tjejen och den enda "whitie". Ni kallade mig så. Jag fick alltid fota.


Jane Mansfield



Vi hade roliga nätter ihop med cigaretter och män i kostym. Men jag var alltid i underläge. Din byst kom emellan oss.  Den här bilden är ett sånt bra bevis på hur jag inte kunde dölja det. Vi hördes aldrig mer efter det att den publicerats.






Så kan det gå.

  




Det var en fest i samband med STHLM Filmfestival.


Det är mer än ett år sen. Jag skulle bara vara hemma. Det var kallt ute. Jag var ensam hemma. Jag hade verkligen bestämt mig för att stanna inne hela helgen. Det var olikt mig. Men jag kände mig lugn. Jag satt i trosor och kollade på film. Drack hundra koppar rött thé. Fick höra att du var på en fest. Öppnade mitt fönster och tittade ut. Jag hade sett dig någon helg innan. På Berns. Det slutade inte så bra.  Det kom rök ur min mun när jag sa "Ok jag går".  Jag klädde på mig och lyssnade på Inner City. Jag var ensam. Skulle jag gå dit själv? Ja det skulle jag. Jag var fin. Tog en taxi. Som vanligt. Mötte min bror där. Han stod i närheten av dig. Jag kände mig fånig. Fast du inte ens visste att jag existerade. Jag gick runt och pratade med alla.  Det var varmt. Jag höll min skinnjacka i handen. Du satt ner mycket av tiden. Jag var inte längre lugn. Lugnet stannade hemma i lägenheten där jag borde ha stannat.  Du skulle gå. Jag vände mig mot dig. Kom  närmare. Mitt hår var uppsatt i knut. Jag kände mig söt. Tog ett steg i din riktning. Fuktade mina läppar och skulle säga något. Jag hade inte ens tänkt ut vad innan jag öppnade munnen. Men en tjej ropade på dig precis när jag fått din ögonkontakt och orden åkte rakt ner i magen. Jag svalde dom och lät dig gå. Resten är historia.

Jag gick i en stor skola.


Det var februari. Det skulle vara ett Alla Hjärtans Dag disco i skolan för högstadiet. Jag frågade pappa om jag fick gå. Han sa nej. Jag satt i mitt rum på Tomtebogatan och tittade ut genom fönstret. Alla andra skulle ju få gå. Det var kallt ute. Min ljusslinga i fönstret var trasig. Jag tänkte att under middagen skulle jag fråga pappa igen. Om jag smörade lite innan kanske han skulle ändra sig. Men han stod fast vid sitt beslut. Min kropp kände stress. Jag minns hur jag liksom kände hur jag inte kunde påverka hans beslut. Det var som en ström som gick genom min kropp. Till kompisarna sa jag "ja det kommer bli grymt, ses där". Men sanningen var att jag skulle sitta inlåst på mitt rum med en trasig ljusslinga och snö på fönsterbräcket.  Jag gick i sjuan. Tänkte att då borde man ju få gå på disco. Det gick dagar. Jag stod i duschen. Duschade alltid med för hett vatten. Min kropp växte fortfarande. Kläder satt obekvämt och jag gillade inte hur bröst och rumpa började ta form. Den fredagen som discot var så var mamma och pappa på landet. Jag var ensam hemma och hade precis duschat klart. Telefonen ringer. Det var pappa. Han hade ringt till skolan och pratat med rektorn. Ställt hundra frågor om discot. Han sa tillslut att jag fick gå. Jag tackade pappa. Klädde på mig och spelade pappas Blacknuss Allstars skiva. Gick mot skolan. Alla kompisarna var redan där. Det var i matsalen. Jag dansade tryckare med Jimmie som gick i nian. Pillade honom i nacken. Veckan efter ringde han och sjöng för mig i telefon.  

Det var ett bra disco.