Du sa "lova att du ringer mig".
Du pratade om att vi skulle hänga i Vaxholm på sommaren.
Det började med en middag på Bistro Jarl. Kanske var det för att du var så snäll som jag var elak mot dig. Du liksom lät mig. Du flinade mycket och pratade sommar. Jag pillade i maten. Ditt hår var lockigt och vi satt längst in vid ett litet bord för två. Jag tyckte inte jag var orättvis. Jag tyckte inte vi lovat varandra något. Vi hade ingenting gemensamt. Dina kompisar varnade dig för mig. Du kom till mitt jobb. Ville prata. Jag gav dig fem minuter. Du frågade om jag ville gå ut med dig. Jag sa att jag skulle stanna hemma. Sen när du ringde på min dörr mitt i natten hörde du festen innanför. När jag sa att vi nog inte skulle ses mer blev du arg. Du låtsades inte se mig den där kvällen i baren. Men jag gick fram ändå. Det du sa den kvällen fick mig att inse hur mycket du tyckte om mig och att jag bara varit självisk. Det var aldrig meningen att vara så mot dig. Vi var för olika. Det visste jag redan från början och dina kompisar med. Du skulle ha lyssnat på dem och jag borde ha lämnat dig ifred.
Avundsjuka.
Lottie gjorde två reklamfilmer för Cloetta.
Den är inte speciellt klädsamt. Men ibland nyttigt. När jag var liten avundades jag min syster i allt. Fast hon var blyg och mer tillbakadragen än mig. Hon hade vitt fint hår och blå ögon. Jag hade råttfärgat hår och gröna ögon. Lottie hade två vänsterfötter och snubblade på sina egna ben. Det tyckte jag var fint. På sommaren fick hon fräknar. Jag fick bara en enda stor på näsan. Hon fick vara med i reklamfilmer för Cloetta och synas i tv. Ingen modellmamma nappade på mig. På alla kort var det så uppenbart. Den söta och den fula. Hon var så söt att det inte var sant. Vi lekte jämt. Och genom hela vår barndom har vi haft varandra på semestrar på stränder och i stora städer. Hon kunde tv-guiden utantill. Hon spöade mig i SEGA. Inte bara Sonic. Alla spel. Min syster bor i London. Hon är duktig och har skapat ett bra liv där. Jag saknar henne så det gör ont. Och när jag får se henne nu i sommar ska jag krama henne så det sprutar blod. Ingen avundsjuka lever kvar i mig. Bara ren och härlig kärlek för min lillasyster.
Ungefär fyra gånger om året.
Jag hade glömt mina nycklar. Typiskt mig. Satt i hans trapp. Varje kvart slocknade lampan. Klockan var efter tio på kvällen. Jag reste mig från stentrappen och tände så många gånger jag orkade. Tänkte att mina träskor lät för mycket. Sen satt jag i mörkret. Började räkna. Kom upp i tvåtusenåttahundra. Sen kom jag på mig själv. Tänkte på hur många gånger jag suttit i trappuppgångar. Det är många. Började sjunga lite. Tittade rakt fram mot porten och väntade på att se honom dyka upp utanför. Varje bil som stannade till tänkte jag var han. Men det gick en timme. Ingen bil var hans. Trappen var tyst och det ekade. Jag sjöng tystare. Hörde hur det lät inifrån andras hem i huset. Tallrikar och prat. Dörrar som öppnades. Men ingen kom ner för trapporna. Det lät som om alla i huset hade så trevligt. Två timmar senare. En bil stannar till. Det var han. Helt svart i trappen och porten öppnas. Äntligen fick jag komma in till honom. Jag hade längtat efter honom hela dagen.
Jag låser mig ute ungefär fyra gånger om året. Men det var första gången i hans trapp.
Han får mig att känna mig såhär.
Han känns som läppar, lakan, varmt vatten, händer, sand, kyssar, städer.
Kärleksbrev.
Bara en liten del av de fina brev hon fått.
.Lådan var verkligen överfull med pojkars ömma ord.
Min mamma och jag gick igenom hennes gamla kärleksbrev här om kvällen. Dom låg fint bevarade i en stor låda. Så många brev var det. Det här är brev som mamma fått av pojkar över hela landet. Det var så fint att se. Tiden dom lagt ner på att rita hjärtan över brevpappret. Hur tårar hade skrynklat pappret och smetat ut bläck. Aggresion i vissa. Desperation i andra. Men mest var det ren och skör kärlek. Jag önskar att jag levde i en tid då man fortfarande skrev brev. Eller jag ska rättare sagt börja med det. Det är så himlans fint att lägga ett brev på lådan som man lagt ner tid på. Mamma beskrev hur man dag efter dag bara gick och väntade på sina svar. Att det gjorde somrarna mer spännande. En regning dag då inget brev damp ner i brevinkastet blev det jobbigt. "Du kanske har tappat bort min adress" eller "Jag kommer till Görvik i sommar, då kan väl vi vara ihop" skrevs med skakig hand. Ett brev var så fint att det kom tårar. Han var kanske 14 år och hans ord skar i mig. Jag hoppas han har samma förmåga att uttrycka sig idag.
Lägg gärna till en teckning som Hasse gjorde
"I love punk and you more than anything else" (uttalas med fransk accent)
Och våga skriv att du är ledsen om det är så du känner.
Jag tycker alla ska börja skriva kärleksbrev.
Här fast du är där.
Det är liksom inte samma sak.
Du är i en annan stad. Jag är hemma hos dig fast du inte är här. Idag blev jag lite skraj och kollade i alla rum. Ingen var där såklart. Men va glad jag hade blivit om du satt i nåt av rummen. Jag har lagat mat på din spis. Stängde av gasen. Lovar. Duschat i din dusch. Låste grinden. Ätit av din hemmagjorda müsli. Suttit på din gård. Surfat på ditt internet. Jag har sovit på "din" sida av sängen. Det känns lite bättre då. Nästan som att du är här. Jag vaktar här kan man säga. Visst? Du kommer hem på fredag. Men jag tycker att du kan komma hem nu.
Jag saknar dig.
Fredag.
Ibland var vi ett helt gäng.
Du heter faktsikt så. Fredag. Jag har inte träffat dig sen vi var 5 år. Din pappa träffade min mamma litegrann. Du hade mörkt fint hår. Jag badade badkar med dig. Du kissade i min säng i sömnen. Nästan varje natt. Men jag blev inte arg. Du hade en skinnjacka från Jean Paul Gaultier med figurer man kunde fästa på ryggen. Du hatade den. Men det var en gåva från din mamma. I mitt rum där vi lekte hade jag en affisch på väggen på en flicka som låg i ett badkar och håret gjort i en tuppkam. Jag bad alltid mamma göra det på mig när jag badade. Man fick använda extra mycket badskum för att den skulle stå. Du hjälpte till. Sen slutade din pappa och min mamma att ses. Det gjorde att vi aldrig sågs mer. Jag tror att du är himlans snygg idag och att du fortfarande älskar att bada i badkar precis som jag.
Det känns inuti.
Jag har valt fem låtar som känns inuti. Som får mig att tänka på honom. Men det finns hundratals. Det är inte mitt fel. Det bara känns i kroppen när jag hör dom. Precis som han känns. Han känns som ingen annan.
Här är mina fem låtar.
Make It Easy On Yourself - Dionne Warwick
Här tänker Dionne på hur mycket hon vill hålla hans framsträckta hand. Men hon vågar inte. Precis som jag med honom ibland.
Highschool Lover - Air
Den gör lite ont i hjärtat och känns härlig på samma gång. Jag vill ligga bredvid honom. Nära. Och känna honom andas när jag hör den.
In the Land Of Make Believe - Dusty Springfield
Vi har hånglat till hennes låtar.
Mad About The Boy - Dinah Washington
Dinah vet exakt hur jag känner för den här pojken.
Bathroom Girl - Air
Jag har legat på sängen med mina kompisar såhär och tänkt på honom. Hållt i telefonen med.
Kom ihåg. Det vara bara några få låtar. Det finns en massa dansanta och roliga också. För han är rolig. Och han är härlig. Väldigt bra faktiskt. Fler borde vara som honom.
Han fick en låda.
Såhär såg jag ut när vi var ihop. Han tog bilden på en resa vi gjorde.
Jag gick och köpte en låda en dag. Det blev en låda som jag samlade saker i från en kille jag var kär i. Vi var tillsammans och jag la saker som jag tyckte kändes som honom i den. Där i låg tågbiljetter, kartor, vinkorkar, kvitton, brev, glasspapper, foton, etiketter och presentpapper från paket jag fått av honom. Den stod i min hall. Länge. Den var i brunt läder och väldigt fin. När vi gjorde slut gav jag honom lådan. Det var svårt för mig att ge bort den. Men jag tyckte att den var hans på nåt vis. Ibland kan jag sakna den. Jag la ner rätt mycket tid på den. Och framför allt kärlek. Alla borde få en låda.
Tur i kärlek.
Vi satt faktiskt på en bänk precis här vid statyn.
Vi träffades på F12. Det var inte meningen att vi skulle ses där. Vi hade gjort slut. Jag undvek platser du kunde vara på. Men jag orkade inte gömma mig den kvällen. Du stod på trappan. Jag hade ny klänning. Vi gick iväg en stund för jag ville prata. Du gick med på det. Det var dumt. Det var natt och sommar. Bänken var kall så jag satt på dig istället. Vi började hångla en massa. Det var de bästa kyssarna du någonsin gav mig. Vi visste att det var fel. När vi skildes åt var jag ledsen. Jag bar halsbandet du gett mig. En lång silverkedja med ett änglahuvud på. Det var mitt turhalsband. Men jag hade inte tur med dig. Jag slet av mig halsbandet när du tittade på mig och jag slängde det i vattnet. Jag sa att flickan som hittar det kanske får mer tur än mig. Jag grät floder när du gått. Du kom tillbaka sen och vi var ihop i ett år till. Du gav mig ett nytt likadant halsband. Det hänger på en spik i min hall. Jag tänkte jag skulle börja använda det igen. För jag behöver tur med en annan kille nu.
Han finns lite överallt.
Hon tycker också väldigt mycket om en kille. Och hon har päls.
Hans smak sitter kvar på mina läppar. Jag gillar det. När jag dricker mitt kaffe på morgonen undviker jag att nudda just läpparna så att han sitter kvar ett tag till. Ju mer tid av dagen som går desto svårare blir det att nöja sig med bara hans doft på mina kläder eller hans smak på mina läppar. Då vill jag ha honom på riktigt. Det finns inget som slår honom på riktigt. Jag hade päls när jag träffade honom. Han hade mössa. Nu har jag bara ben och han pottfrisyr. Igår tog jag på mig en tröja som jag gömt undan ett långt tag. Mitt ex gamla tröja. Men igår när jag hittade den kändes den som vilken gammal tröja som helst. Det är på grund av han med pottfrisyren. Det är bra. Han är bra.
Om jag var med i ett band.
Jag ska alltid stå i centrum. Men vi är så bra vänner att ni låter mig.
Vi älskar att älska. Men vi älskar att ha ont i hjärtat också. Det är viktigt för oss. Att känna. Även om det gör ont. Vi gör allt för kärleken och tar alla risker för att få smaka på den. När vi blir kära blir vi råkära. På pauserna mellan låtinspelningar ringer vi våra killar och berättar hur mycket vi saknar dom. Vi skriver mycket låtar om hur det känns att vara ifrån våra killar. Och hur det svider när dom lämnar oss. Vi ger så mycket av oss själva. Men vi älskart.
En idé om oss.
Vi är glada. Hemma från turné. Våra killar väntar bara några meter bort.
Vi är alltid så tjusiga.
Vi sliter och sjunger men tänker på hans senaste sms.
Nu måste jag sluta skriva för vi ska spela in en låt.
Du har fått en egen signal.
Så här kan det se ut när jag pratar med dig.
När jag pratar i telefon med dig brukar jag gå runt och ta på saker. Eller så ligger jag helt still på sängen, Kanske sitter jag i en stol. Ibland i min fåtölj och ibland går jag på gatan. Då brukar jag hålla för ena örat så jag hör dig extra bra. Jag brukar ha svårt att fokusera. Måste gå iväg och bara lyssna på dig. Oftast står jag och tittar ut genom mitt fönster. Du har en behaglig röst. Du pratar roligt. Jag tycker om att prata i telefon med dig. Men allra bäst tycker jag om att se dig. För då kan jag röra vid dig. Jag kommer ihåg första gången du ringde mig. Jag satt i min soffa. Det var ett nummer jag aldrig sett förut. Fast jag visste att det var du. Då satt jag helt still. Som frusen. Du hade varit på bio. Jag satt i min soffa och lyssnade på musik. Det var kallt ute. Det var februari månad. Nu är det Juni månad. Vi pratar fortfarande. Du ringde faktiskt mig precis nyss.
Walter
Om han var ett kasettband.
Jag undrar hur det skulle låta om man hörde mina känslor i musik. Ibland skulle det vara så himla mycket lättare. Får då kunde man bara ligga ner bredvid den man tycker om och ut från ens hjärta spelades musik. Den skulle spelas i samma takt som ens egen puls. Så om du var nervös skulle den vara lite uppspeedad och tvärtom när du är råcool. Men man skulle ha möjligheten att pausa, stoppa och sen igen trycka på play om man kände fört.
Idag har jag en låt på repeat i mitt hjärta. Jag känner basen i bröstet och det känns bra. Den är hemlig. Men lite senare ikväll kommer jag vara tvungen att spela den för en pojke jag tycker om. Jag måste. Annars kommer jag tröttna på låten och kanske aldrig mer lära mig att tycka om den igen. Och det vill jag inte. Jag saknar mina kassettband. Jag saknar dom som jag saknar gamla pojkvänner. Jag har säkert 150 stycken på vinden, Kasettband alltså. I helgen ska jag göra ett mixtape med låtar som är är lite som honom för mig. Skriva hans namn på det. Sen ska jag spela det om något år. Se om jag känner likadant för låtarna. Och kanske för honom. Om han var ett kasettband skulle jag spela honom jämt.
Kärlek i Libanon.
Jag och din mormor på en balkong i Libanon. Du har tagit bilden.
Jag åkte med hela din familj. Vi flög i flera timmar. Ert hus låg uppe på ett berg. Det var första gången jag åkte så långt bort med en pojkvän. Det var en annan typ av luft och maten var himlans god. Vi åkte runt i en liten buss som din pappa körde. Vi lyssnade på Nancy Ajram och hälsade på släktingar till dig. Det var egentligen det enda vi gjorde i tre veckor. Jag tyckte om att träffa din familj. Vi åkte mellan bombade områden och lyxkvarter. Vi fick ett eget stort rum. Hade ett värmeelement nere vid fötterna och vi låg som sillar för att hålla värmen. Det var jul och hela Beirut var pyntat. Du hade ingen julkänsla sa du. Det skulle jag ändra på. Jag gick på en marknad och köpte lite pynt som jag smyckade vårt rum med när du sov. Du blev glad. Vi var hos din pappas släkt i några mörka kvarter. Lägenheten kändes röd. Det luktade mat och kaffet var sagolikt. Vi var säkert trettio personer som satt i soffor och drack kaffe. Jag hade lärt mig lite arabiska. Jag var faktiskt riktigt bra. Jag skulle dansa sa dom. Jag blev helt varm och ville fly. Men jag ville inte vara den som sa nej så jag lät mannen i skägg lyfta upp mig på bordet. Han ställde ner mig försiktigt, log och slog ihop händerna. Kvinnorna klappade händerna. Dom tyckte om mig. Jag började dansa så som jag själv uppfattat dansen. Efteråt grät jag. För det var så mycket som hände inuti mig då. Jag var så kär i dig. Nyårsafton var lite läskigt. Det lät som krig. Vi stod på en balkong i ett slitet hus med skotthål i väggarna. Det var väldigt fint.
Jag vill vara blöt i gräs.
Jag åkte taxi till jobbet idag. Nu kommer min mamma bli sur när hon läser det. Men jag behövde sova. Jag behövde stå i hallen och byta kläder tjugofem gånger. Jag behövde klä av mig allt igen och lägga mig på sängen. Stirra upp i taket. Gå runt i trosor. Göra min espresso. La mig på golvet med armarna utsträckta.. Klädde på mig igen. Satte mig i hallen och knöt mina skor. Snörade upp dem igen. La mig på sängen. Satte på musik men stängde av den direkt. Tittade på mobilen. Kände efter om jag hade något bakom kudden. Läste hans sms. Mitt kaffe var starkt. Stirrade på min nya klänning som jag hängt upp. Bäddade om min säng. Gjorde en till espresso. Luktade på mina citroner. Sen tittade jag på mig själv i spegeln i säkert en kvart. Tur att det var i min hall jag stod imorse. Annars hade jag aldrig kommit iväg.
Såhär kände jag mig imorse. Lite nu med faktiskt.
Jag tog en djup suck. Satte på mig min nya blå jacka och gick ut genom min dörr, sprang ner för trapporna och ut genom porten in i taxin.
Uncle Hansi.
Tony till vänster och Hansi till höger.
Du spelade skivor som ung. Du klädde dig råsnyggt och hade tuffa kompisar. Jag var alltid inne i ditt rum när du inte var hemma. Pillade på allt i hemlighet. Du är min morbror Hansi. I mina ritblock ritade du skäggstubb och cigaretter i munnen på Bernard och Bianca. Jag klampade in i ditt rum en gång. Då låg du på golvet och hånglade med en tjej. Du sa att du bara hjälpte henne att få ut nåt ur ögat. Jag blev sur för att du ljög för mig. Sur på henne också. Du gjorde alltid mix tapes till mig. Jag har kvar alla i en stor låda på vinden. Jag såg upp till dig massor som liten. Minns våra frukostar i england på Althorp Road bestående av Weetabix med mjölk som the milk man levererat till dörren. Jag älskade att hämta mjölkflaskorna utanför dörren. Du kittlar alltid mig och vi slåss med varandra. Verkligen slåss. Fast bara på skoj. När vi kramas är det på riktigt. Din katt hette Mr Grooves och du lagar grym mat. Jag älskar när du kliver in i hallen hos mormor och morfar och säger "Hallåååå morsan" som bara du kan. Dina felsägningar för du glömt mycket svenska är magiska. Den enda flickvännen jag någonsin accepterade var Charlotte. Ni är gifta idag.
Såhär gjorde du med våra ritblock.
xxx
Min Erik.
Tolvan.
Ditt rum var först på övervåningen sen flyttade du ner till källaren.
Du var min allra första riktiga killkompis. Vi gjorde allt ihop. Tolvan gick genom Nockeby och vi hängde alltid hemma hos dig. En gång när du inte var hemma satt jag på er hustrapp och väntade. Din mamma kom hem och hittade mig på trappan. Hon bjöd in mig och frågade om jag ville komma in och vänta på dig. Jag tackade artigt nej och sa att det gick så bra att sitta där. Timmar gick. Det blev mörkt. Men sen kom du gåendes längs Författarvägen och allt var bra igen. Minns fester med sprit stulen från föräldrar, cigaretter som kioskgubben sålde fast vi var för små. Hångel på altaner och vattenkrig. Jag kommer ihåg när vi var på en fest på Grönviksvägen. Det var sommar och vi var i en stor villa fylld med kids. Vi var barfota i gräset. När jag minst anade det tog killen jag tyckte var söt min hand och helt plötsligt låg man och hånglade i en hängmatta på tomten någonstans. Fötterna kvar i gräset och hans mjuka läppar gjorde att jag inte hörde musiken längre. Trots alla pojkar var du min favorit. Vi gick alltid hem ihop du och jag. Du hämtade mig var jag än var och lämnade mig aldrig ensam. Det är din förtjänst att jag älskar killar så mycket.
Du är fortfarande min favorit.
