succéliv

Jag och din mormor på en balkong i Libanon. Du har tagit bilden.

Jag åkte med hela din familj. Vi flög i flera timmar. Ert hus låg uppe på ett berg. Det var första gången jag åkte så långt bort med en pojkvän. Det var en annan typ av luft och maten var himlans god. Vi åkte runt i en liten buss som din pappa körde. Vi lyssnade på Nancy Ajram och hälsade på släktingar till dig. Det var egentligen det enda vi gjorde i tre veckor. Jag tyckte om att träffa din familj. Vi åkte mellan bombade områden och lyxkvarter. Vi fick ett eget stort rum. Hade ett värmeelement nere vid fötterna och vi låg som sillar för att hålla värmen. Det var jul och hela Beirut var pyntat. Du hade ingen julkänsla sa du. Det skulle jag ändra på. Jag gick på en marknad och köpte lite pynt som jag smyckade vårt rum med när du sov. Du blev glad. Vi var hos din pappas släkt i några mörka kvarter. Lägenheten kändes röd. Det luktade mat och kaffet var sagolikt. Vi var säkert trettio personer som satt i soffor och drack kaffe. Jag hade lärt mig lite arabiska. Jag var faktiskt riktigt bra. Jag skulle dansa sa dom. Jag blev helt varm och ville fly. Men jag ville inte vara den som sa nej så jag lät mannen i skägg lyfta upp mig på bordet. Han ställde ner mig försiktigt, log och slog ihop händerna. Kvinnorna klappade händerna. Dom tyckte om mig. Jag började dansa så som jag själv uppfattat dansen. Efteråt grät jag. För det var så mycket som hände inuti mig då. Jag var så kär i dig. Nyårsafton var lite läskigt. Det lät som krig. Vi stod på en balkong i ett slitet hus med skotthål i väggarna. Det var väldigt fint.

Jag åkte taxi till jobbet idag. Nu kommer min mamma bli sur när hon läser det. Men jag behövde sova. Jag behövde stå i hallen och byta kläder tjugofem gånger. Jag behövde klä av mig allt igen och lägga mig på sängen. Stirra upp i taket. Gå runt i trosor. Göra min espresso. La mig på golvet med armarna utsträckta.. Klädde på mig igen. Satte mig i hallen och knöt mina skor. Snörade upp dem igen. La mig på sängen. Satte på musik men stängde av den direkt. Tittade på mobilen. Kände efter om jag hade något bakom kudden. Läste hans sms. Mitt kaffe var starkt. Stirrade på min nya klänning som jag hängt upp. Bäddade om min säng. Gjorde en till espresso. Luktade på mina citroner. Sen tittade jag på mig själv i spegeln i säkert en kvart. Tur att det var i min hall jag stod imorse. Annars hade jag aldrig kommit iväg.



Såhär kände jag mig imorse. Lite nu med faktiskt.


Jag tog en djup suck. Satte på mig min nya blå jacka och gick ut genom min dörr, sprang ner för trapporna och ut genom porten in i taxin.

Tony till vänster och Hansi till höger.

Du spelade skivor som ung. Du klädde dig råsnyggt och hade tuffa kompisar. Jag var alltid inne i ditt rum när du inte var hemma. Pillade på allt i hemlighet. Du är min morbror Hansi. I mina ritblock ritade du skäggstubb och cigaretter i munnen på Bernard och Bianca. Jag klampade in i ditt rum en gång. Då låg du på golvet och hånglade med en tjej. Du sa att du bara hjälpte henne att få ut nåt ur ögat. Jag blev sur för att du ljög för mig. Sur på henne också. Du gjorde alltid mix tapes till mig. Jag har kvar alla i en stor låda på vinden. Jag såg upp till dig massor som liten. Minns våra frukostar  i england på Althorp Road bestående av Weetabix med mjölk som the milk man levererat till dörren. Jag älskade att hämta mjölkflaskorna utanför dörren. Du kittlar alltid mig och vi slåss med varandra. Verkligen slåss. Fast bara på skoj. När vi kramas är det på riktigt. Din katt hette Mr Grooves och du lagar grym mat. Jag älskar när du kliver in i hallen hos mormor och morfar och säger "Hallåååå morsan" som bara du kan. Dina felsägningar för du glömt mycket svenska är magiska. Den enda flickvännen jag någonsin accepterade var Charlotte. Ni är gifta idag.


Såhär gjorde du med våra ritblock.



xxx

Tolvan.


Ditt rum var först på övervåningen sen flyttade du ner till källaren.
Du var min allra första riktiga killkompis. Vi gjorde allt ihop. Tolvan gick genom Nockeby och vi hängde alltid hemma hos dig. En gång när du inte var hemma satt jag på er hustrapp och väntade. Din mamma kom hem och hittade mig på trappan. Hon bjöd in mig och frågade om jag ville komma in och vänta på dig. Jag tackade artigt nej och sa att det gick så bra att sitta där. Timmar gick. Det blev mörkt. Men sen kom du gåendes längs Författarvägen och allt var bra igen. Minns fester med sprit stulen från föräldrar, cigaretter som kioskgubben sålde fast vi var för små. Hångel på altaner och vattenkrig. Jag kommer ihåg när vi var på en fest på Grönviksvägen. Det var sommar och vi var i en stor villa fylld med kids. Vi var barfota i gräset. När jag minst anade det tog killen jag tyckte var söt min hand och helt plötsligt låg man och hånglade i en hängmatta på tomten någonstans. Fötterna kvar i gräset och hans mjuka läppar gjorde att jag inte hörde musiken längre. Trots alla pojkar var du min favorit. Vi gick alltid hem ihop du och jag. Du hämtade mig var jag än var och lämnade mig aldrig ensam.  Det är din förtjänst att jag älskar killar så mycket.




Du är fortfarande min favorit.

Jag låg i badkaret. Mina händer var under vattenytan. Det var natt och jag hade gråtit innan på dagen. Jag kände hur vattnet var lite för varmt. Du sa att jag inte behövde vara ledsen. Du sa att du skulle gå från en fest och komma till mig. Jag bad dig stanna kvar där. Jag låg kvar i badkaret. Du dök bara upp. Satte dig på golvet. Du rullade upp dina skjortärmar och sänkte ner dina händer i badvattnet. Du lyfte upp mig och sen låg vi bara bredvid varandra hela natten. Mitt hår blötte ner kudden och jag var kall. Men du var hos mig. På morgonen visade jag dig vad jag skrivit om dig. Du läste men slutade för du kunde inte sluta gråta. Vi tog en taxi. Det regnade och din rock var blå. Vi sa hej då utanför mitt jobb. Jag log men när du försvunnit runt hörnan satte jag mig ner på marken och grät. Jag grät tills inga tårar fanns kvar. Men jag har nya tårar nu och dem kommer  jag säkert gråta lika hårt över någon annan kille. Ni är värda det för mig.

Jag hade inte varit i pingisrummet sen jag frågade chans på Manne. Jag hade min röda polotröja med ett guldhalsband utanför kragen. Minns att jag höll pingisracket i ena handen och guldhjärtat i den andra när jag tog mig mod och gick fram. Han sa nej. Men när jag ett långt tag senare vågade återvända dit träffade jag dig. Alice. Vi satt och pratade om hur jobbigt det var att vara kär men ändå så himla härligt och viktigt. Vi hade varsitt rack. La ned dom och gick hem till dig på Dalagatan. Där satt vi och skrattade tills vi nästan dog. Drack hundra glas saft. Jag minns hur vi gjorde grimarser framför spegeln. Vi blev nära himla fort. Vi turades om att berätta om killar vi var kära i och vi gjorde planer för hur vi skulle komma dom närmare. Du är den enda jag känner som tror lika mycket på kärlek som jag. Vi andas verkligen det.


Vi drömde om pojkryggar och kyssar.


Ibland hånglade man så käken ömmade i flera dagar efter.

Vi blev äldre och fler killar dök upp i våra liv. Blonda. Mörka. Korta. Långa. Vi var kära i dom alla. Så många fester som ägde rum i din pappas lägenhet på Hornsgatan går inte ens att tänka sig. Alla kids vi fick in. Vi dansade. Kysste pojkar. Grät. Viskade. Skrattade. Det är fester jag aldrig glömmer. Jag önskar att jag hade filmat allt från den tiden för det hade blivit världens bästa film. En film om kärlek.

Du lärde känna mig när jag var fem. Du var kär i min mamma och hon kom med två barn på köpet. Två småtjejer utan pappa. Min mamma var ung. Det var du med. Ni flyttade ihop. Jag och Lottie fick ett eget stort rum. Jag kommer inte ihåg mycket från min barndom. Jag kommer ihåg att jag låg på golvet alltid när jag var sjuk. Det var svalt och skönt där. Du brukade kamma mitt hår. Jag tyckte att du försökte få mig att se ut som en pojke. Du satt med mig och mina matteläxor i timmar. Jag fattade noll. Du grät när jag sjöng solo i trean. Du brukade ta oss till centralbadet. Du lärde mig dyka. Jag ville spela golf som du. Du lärde mig mycket om musik. Lärde mig att älska mat. Vi åt ute jämt. Var ute på sjön ofta. Du var sträng mot mig i tonåren. Ett tag trodde jag aldrig du skulle förstå mig. Jag är lik dig. Vi är allergiska mot samma saker. Jag älskar när nu presenterar mig som din dotter.



Du är min pappa. Oavsett vad någon annan säger.

...saker som gav mig hög puls. Varma kinder. Svårt att andas. Jag gömde mitt ansikte i mina händer. Vilade mot ditt bröst. Pratade mer. Jag kände hur jag började klistras mot dig. Min kropp var råvarm. Jag sa att jag tyckte det var din tur att prata. Du gjorde så. Jag höll andan när du pratade. Det gick så snabbt. Jag försökte lyssna men min puls hördes högt inifrån min kropp. Jag försökte känna din puls med min mun mot din hals. Tiden har aldrig gått så fort när jag har varit hos dig. Imorse stod jag där i hallen igen. Du vet hur jag känner för det. Men det viktigaste är att du vet vad jag känner för dig.

Ligger jag och tänker på alla möjliga olika saker och händelser. Ibland något som har hänt mig under dagen eller som ska hända mig dagen efter. Elaka saker som sagts eller snälla saker som gjorts. Men oftast är det någon jag tycker om. Just nu är det dig jag tänker på innan jag somnar. Men å andra sidan är det dig jag tänker på precis när jag vaknar också. Jag tänker rätt mycket på dig helt enkelt.



Nu till och med....

Du cyklade längs Folkkungagatan och ropade mitt namn. Jag hörde inte. Du ropade igen och jag stannade till. Du tvärnitade framför mig. Du log och var söt. Vi bestämde att vi skulle ses på torsdagen. Jag hade inte träffat dig sen vi gick i samma klass i fyran. Jag var lite kär i dig då. Du kom hem till mig med en massa fin mat. Du hällde upp vin och bubbel. Du hade till och med köpt dessertvin till efterrätten.  Du skämde bort mig. Flera kvällar gjorde du det. Vi låg på golvet och lyssnade på musik. Jag hatade mitt jobb och du skickade små roliga mail till mig för att göra mig glad. Jag kysste dig utanför Roxy. Du var i Japan ett tag på jobb. Du kom hem med en massa presenter till mig. Inslagna i fint papper och askar.  Du lämnade en rolig lapp på min ytterdörr. Den hängde där när jag kom hem från jobbet. Du var verkligen härlig.




Förlåt.

Jag hade tagit dig.

Jag åkte till din stad. Först satt jag i lobbyn i två timmar och väntade på dig. Du var sen. Vi möttes och jag tog upp hotellnyckeln ur bröstfickan. Vi satt i hotellrummet. Du satt i en fåtölj och jag på sängen mittemot. Vi tittade på varandra. Du sa konstiga saker. Ett tag funderade jag på att ta första tåget hem när du var på toaletten. Jag hann inte. Det påminnde mig om en gång när jag bodde ensam på hotell i en hel vecka. Fast du var där kändes det lika ensamt som den gången. Du sa saker om mig fast du inte kände mig så bra. Vi åt middag. Du fortsatte säga saker jag inte förstod. Du kändes präktig och inte alls som någon jag ville sova med. Det var tyst i flera minuter. Du fiskade efter komplimanger. Jag fiskade efter ögonkontakt med andra. På natten var vi på stan. Det var slagsmål överallt. En känsla av hets och blod. Den påminde om dig. Jag åkte hem dagen efter. Sen fick du bo hos mig när du var i Stockholm. Jag vet inte varför. Du fick egna nycklar hem till mig och jag ställde upp på dig. Du ställde till med en scen på tågstationen en gång. Du sa elaka saker och bråkade med mig. Det fick du ångra. Du bad om ursäkt ett halvår senare. Den kändes lam.




Sluta ring mig 03.00 på morgonen.

Vi satt i i hennes föräldrars kök i Bromma. Jag var 12 år. Dom bodde i en fin villa. Hennes mamma hade gjort pannkakor till middag. Det ropades att det var middagsdags. Jag satt med hela hennes familj runt matbordet. Bröder och systrar. Jag började håva in pannkakorna och märkte att alla satt tysta och bara tittade på mig. Konstig tystnad. Med sylt i mungipan lägger jag ner besticken och tittar på alla vid bordet. Det är tyst. Undrar om jag gjort något fel. Hennes mamma säger " I vår familj sjunger vi innan maten"


Hennes bror och pappa tog mina händer sen började alla sjunga  "Gode Gud välsigna maten. Amen"




Jag var inte hungrig längre.

Mamma på en balkong.


"När jag var 10 år så var jag och några andra tjejer hemma hos en klasskompis. De retade mig för att min styvpappa spelade i ett dansband. De sa en massa elaka saker. Det fruktansvärda var att jag hatade min styvpappa och var tvungen att försvara mig och honom, det handlade ju ändå om familjen. Jag gick ut på balkongen och grät. Min klasskompis syrra kom hem - frågade mig varför jag var ledsen och gav sin syster en örfil och sa att hon var ett stort jävla mobbing svin och körde ut alla. Sen sa hon till mig att aldrig ta skit från pissungar"


/Lena

Det var inga billiga grejer.


Jag ville köpa ett par Dior skor. Jag ringde till dig från Manchester när jag stod i butiken med skorna på. Dom satt perfekt. Jag älskade dom. Vet inte varför jag ringde dig. Men jag bad om lov att få köpa skorna. Du sa att jag skulle låta bli och spara pengarna. Dom var dyra. Mitt begär var starkt. Du började köra med mig. Jag lät dig göra det. Det kanske skulle öka mina chanser att få köpa skorna. Vi pratade länge. Jag hörde inte vad du sa. Tittade bara på mig själv i spegeln med skorna på. Dom skulle bli mina. Du sa nej. Jag började undra varför jag ens ringde dig. Du sa att om jag köpte några leksaker till dig från en speciell butik du kollat upp så fick jag köpa skorna. Du fick så jävla mycket av mig jämt. Du gav mig ont i magen. Jag köpte dina äckliga grejer. Bara för att jag skulle få köpa skorna till mig själv. Du trodde inte ens på mig när jag gjorde slut. Du stod kvar i trappen när jag kom ut och log svinigt. Du trodde jag skulle säga att jag ångrat mig. Men jag gjorde slut. Och du dog.



Du var elak mot mig.

Det här är små suddigum i form av tekoppar.


Nu är det kört för mig. Jag känner verkligen det. Det finns ingen återvändo. Jag sitter på min säng när jag skriver det här. Solen är kvar på hustaket mittemot. Det är råfint. Det spelas musik ur mina högtalare.Tevattnet står och kokar på spisen. Jag har stängt av mobilen. Det ligger ett par rosa trosor på golvet. Kranen står på i badrummet. Mina tår är målade i fin lila färg. Jag känner det i armarna. Det spelar ingen roll vad jag gör. Pirrar i magen. Folk säger att jag är så glad. Det är så stört kört nu. Jag har på mig pappas enorma stickade tröja och datorn ligger i knät.  Pappas tröja ger mig någon typ av lugn. Men bara i en kort sekund. Musik låter annorlunda. Jag tycker jag är töntig. Undrar om det kändes såhär sist? Håller mig för munnen ibland som om nåt hemskt har hänt. Det är så äckligt kört. Jag tänker på miljoner grejer. Tur att du inte är här och frågar vad jag tänker på. Mega kört. Men samtidigt så himla härligt.




Jag är kär.

Vi lekte i korridoren. Jag gick i sexan. Jag och Sandra hade fyllt vår lärare Sonjas vattenglas med spott på rasten. Det stod alltid i högra hörnet på katedern. Vi lekte nån lek minns inte vilken. En tjej i vår klass la sig plötsligt på golvet och skrek. Hon skrek att hon hade smärtor och började tala i tungor. Sprattlade helt vilt. Jag satte mig på golvet bredvid henne och frågade vad som hände. Hon andades djupt och hetsigt. Svarar att hon varit i kyrkan med sin mamma och pappa dagen innan och blivit överfrälst av prästen. Nu födde hon Guds andliga barn förklarade hon. Jag reste på mig gick in till fröken och sa "Jossan ligger på golvet och föder andliga barn".          



Hon tog vad hon trodde var en klunk vatten och gick ut för att hjälpa.

Hon hette Barbara. Vi kallade henne Babba. Vi bodde grannar på Tomtebogatan och gick i samma klass från 4-9 i Adolf Fredrik. Min pappa var sträng när jag var liten. Men Babbas mamma tog priset.

Jag vet inte vad jag gjorde som var så hemskt men jag fick portförbud hos Babba. Vi fick inte leka och inte prata i skolan.  En gång när kidsen från Vasastan i klassen hade sällskap hem efter en konsert vi gjort så pratade Babbas mamma med mig. Hon sa att mina föräldrar aldrig ställde upp och att dom inte älskade mig. Jag var 10 år och kunde ha trott på det hon sa. Men jag visste att hon ljög och bara ville vara elak. Dagen efter ringer jag hem till Barbara för jag skulle börja på samma friidrott som henne. Trodde jag. Mamman svarar och säger att jag inte ska ringa dit mer och att jag kan glömma att jag ska börja på samma friidrott som hennes dotter. Att jag är ond och att mina föräldrar är sjuka.

Jag står som frusen i köket med en sladdtelefon mot mitt öra. Jag hör henne fortsätta. Mina ord sätter sig som en stor klump i min hals och fastnar där. Hon slänger på luren. Jag står kvar med telefonen i örat fast det inte är någon kvar. Länge. Lägger på försiktigt som om telefonen skulle gå i små bitar.

Mamma ringer upp henne och frågar hur fan man kan prata så till en tioårig flicka. Men hon skrek bara tillbaka, det hördes ut i hela köket. Det gick inte att prata med henne. Sen gick Babba alltid nerstirrandes i marken när vi mötte dom på gatan och hennes mamma rakt upp i luften.


Jag tyckte så synd om Babba.

Det här är stranden jag träffade honom på.

Idag känner jag mig som när jag var 10 år och kär i en pojke på stranden i Spanien. Han hade brun hy och lekte med sina kompisar nere vid vattnet. Hans hår var mörkt och hans ögon med. Han log mot mig. Han hade ett rött badlakan. Hans badbyxor var marinblå. Ovanligt snygga för att tillhöra en tioåring.  Han gick omvägar för att komma närmare mig. Det var uppenbart. Jag gick i het sand och brände fötterna för att komma närmare honom. Min puls ökade när han tittade på mig. Jag hörde att han pratade spanska. Jag försökte förstå. Han satte sig bredvid mig på min solstol. Sanden på hans kropp var som kristaller. Våra knän snuddade vid varandra. Det kittlades i magen. Vi satt där ett tag. Vi kunde inte förstå varandra så vi ritade i sanden. Han ville att jag och min syster skulle komma ner senare på kvällen och hänga på stranden. Han kramade min hand. Solen gick ner och vi gick hem. Jag vågade inte möta honom på kvällen. Vi satt på vår balkong och såg pojkarna nere på stranden. Jag tittade på honom. Han var verkligen overkligt söt. Jag fick nöja mig med att betrakta honom på avstånd.



Idag känner jag mig lika feg.

När jag var 16 år blev jag kär. Hon hette Rosanna och kom från Skarpnäck. Det var kärlek vid första ögonkastet.  Hon blev lika kär i mig. Jag var på fest och skulle öppna en ölflaska med tänderna. Min tandställning slets sönder och det stack ut en lång bit ståltråd ur munnen. Hon hade stort burrigt hår och bruna ögon. Idag är hon min bästa vän. Vi har haft våra dyster som alla andra. Det hör kärleken till. Det gick år utan att vi sågs. Men vi fann varandra igen. Och då var vi starkare än någonsin. Jag stod på ett diskotek i Spanien och någon petar mig på axeln. Där stod hon. Hon kände igen mig. Hon hade inte ens sett mig framifrån. Som i en film där någon i en scen ser någon hon/han älskat och saknat länge. Man kan inte ta fel.



Hon har gjort frukost på sängen till mig. Torkat mina tårar som jag fällt över killar. Lärt mig laga mat. Skolkat för min skull. Hämtat mig på jobbet. Överraskat mig med små presenter. Ringt och sagt att hon älskar mig.  Bjudit mig på fina middagar. Sovit bredvid mig säkert miljoner gånger. Skrattat med mig tills vi båda inte kan röra oss av magont.  Åkt långt för att trösta mig när jag varit ledsen. Försvarat mig när folk har varit dumma. Gett mig råd och lyssnat. Hon är en vän som jag vet att jag kommer värna om resten av livet.


Rocco och Fiffi för alltid!!! 

Det var kallt och jag trivdes inte i mina kläder. Jag kommer ihåg att det snöade lite. Jag skulle träffa dig. Jag ville inte sitta inne och vänta för det kändes töntigt. Jag tänkte att det var tuffare att sitta utanför. Min näsa blev röd. Var arg över skorna. Men det var försent. Vi skulle dricka te sa du. Du plockade upp mig där och vi gick mot dig. Jag var lite nervös. Vi satt i ditt kök. Vi drack te. Du pratade jag lyssnade. Sen pratade jag. Jag rodnade flera gånger och det gjorde mig irriterad. Jobbigt för det blev varmt. Vi satt en stund. Sen skulle jag gå hem. Det kändes konstigt att jag varit hos dig. Men det kändes mest bra. Jag hade ju velat träffa dig så länge men visste inte riktigt hur det skulle gå till.



Nu ses vi ibland. Ganska ofta.       



Och det har blivit nåt av det bästa jag vet.

Det fanns en låda med juveler. Min farfars fru har mycket fina juveler. Jag och min syster spolade ner dom i toaletten. Min farbror gjorde lumpen och hans rum var fullt av tubbsockor och hårgelé. Jag tog fram en låda som jag la ner hans tubsockor i. Sen tömde jag alla hans hårgelétuber över strumporna tills dom var täckta och ställde in under hans säng. Vet inte varför. Jag tappade min kompis Janis marsvin i golvet en gång. Den dog. Jag och mina kompisar hittade ett foto i ett soprum på en pojke som var helt blodig på en gräsmatta. Han låg som om han var död. Vi gick till fröken men hon sa att det säkert bara var på skoj och ringde inte polisen. Det var på riktigt. Det var ett vidrigt kort. Det måste ha varit på riktigt.

Mamma tränade på ett gym nere i Norrtull. Jag brukade följa med dit. Där fanns det solarium och det var många som solade. Inne där fanns också en stor hylla med olika burkar och krämer.  Jag snodde smycken från kvinnor som låg och solade och gömde grejerna i krämburkarna och ställde tillbaka dom på hyllan. En gång åkte jag dit. Jag fick stå framför säkert en femton kvinnor och gräva fram deras smycken och klockor ur olika burkar helt kletiga och be om ursäkt.  Mamma slutade träna där.

 Vi klättrade på alla gårdar genom hela Birka och Vasastan. Vi hittade en Hästens madrass som stod på en gård. Vi klättrade över fem gårdar hem till oss och hämtade tändvätska och tändstickor. Sen klättrade vi tillbaka och tände eld på den. Vi var tre små flickor som stod och tittade på elden. Vi sket i om någon skulle komma på oss. Det brann som fan.

Jag bröt tändstickor i låsen innan prov medans Bogdan satte på sprinklers. Vilket team vi var.
Blötte papperservetter och kastade upp i taket i Adolf Fredriks korridorer.  Satt i förhör hos Rektor för en trashad kateder. Det var jag såklart....



Varje gång.

F + C
Jag var kär i Christian Rabe. Pappas bästa kompis. Han har brunt hår, gröna ögon, breda ögonbryn och stor mun med en massa vita tänder. Han sa att vi skulle gifta oss när jag blev stor. Jag trodde på det. Han brukade spela gitarr och jag sjunga. Jag kommer ihåg en gång när vi satt på köksgolvet på Norrbackagatan lutade mot diskbänken. Han hittade på någonting på gitarren och jag hittade på en sång. Den handlade om en cirkus kommer jag ihåg. Jag klädde alltid upp mig när Christian skulle komma. Idag när jag träffar honom känns det fortfarande lite speciellt. Han är en härlig och hemskt rolig människa. Han får vem som helst att skratta ut högt tills man får ont i magen. Han berättar historier som ingen annan. Det är nog det jag gillar mest med Herr Rabe. Alla hans tänder och hur han berättar sina historier.


F + R
Ricky Baron var en annan man som jag skulle gifta mig med. Också gammal vän till pappa. Han hade världens största afro och solbrun hy. Det har jag sett på bild. Han berättade att han snurrade så mycket på huvudet när han var ung och att det var därför han inte hade nåt hår kvar. Jag älskade honom ändå. Ricky kom med hackad lever varje jul som han gjorde helt perfekt. Han kommer fortfarande varje jul. Och jag gör mig lite extra i ordning fem minuter innan han ringer på dörren än idag.  Ljudkillen Ricky lät mig hjälpa till med ljud och ljus på ZTV. Det var råballt tyckte jag i femman för jag ville inget annat hellre än att jobba där då. Jag tänker på Ricky ibland.  Han luktar så gott och sen skrattar han så härligt.


Christian och Ricky kommer alltid vara män jag minns.



Sen sålde mamma och pappa mig och min syster till min farbrors polare Doddo. Men det är en helt annan historia.

Jag har börjat på ett brev. Det är ett brev som jag alltid velat skriva men aldrig haft någon att skriva det till. Du ska få det. Det kommer vara två sidor långt och handskrivet. Det kommer vara ärligt och från hjärtat. Precis så som jag vill ha det. När du läser det vill jag att du ska känna hur jag darrar på rösten som om jag sitter hos dig och läser det nervöst. Det kanske blir lite skrynkligt för jag kanske gråter lite när jag skriver och tårarna landar på pappret. Kanske lite bläck smetas ut. Men det får vara så. För det är sån jag är. Lite skrynklig och inte fläckfri. Kanske skriver jag klart det när jag är utomlands för där kan man hitta så fina frimärken att sätta på sitt kuvert.


Såhär kommer det se ut när det postas till dig.

Eller så såhär när jag lämnar det på lådan. Jag skulle klä upp mig.

Om det försvann skulle folk hjälpa mig hitta det. Så viktigt är brevet.

Och såhär skulle det se ut om mitt brev till dig kom i fel händer.


Allra helst önskar jag att jag hade kvar mitt gamla brevpapper petite fleur. Men jag tror att du kommer tycka om mitt brev i alla fall. Med eller utan petit fleurs.


Jag skickar det på posten.

Jag tyckte Max var såhär tuff.

En sommar var vi ute i skärgården med farfars båt. Vi var en massa familj och vänner ute på sjön och vi skulle lägga till på en ö. Där var det stor fest. Jag minns att vi kylde läsk i snören från båten. Det var en del som ägde fina hus på ön och vi barn sprang mellan olika båtar och byggde kojor i skogen. Max var tre år äldre än mig och frågade chans. Han var som en ledare för oss. Allt han ville gjorde vi. Det blev kväll och dags för stor fest och middag. Det är ett minne jag aldrig glömmer. Stämningen var som i filmen  Ronja Rövardotter och miljön som i Elvira Madigan. Det var en man där som var aprak. Han hade skägg som en krans och staplade runt som en dåre. Han satte sig brevid oss vid barnbordet. Började prata om äckliga vuxensaker och svor. Jag tog mitt glas med sockerdricka och kastade det i hans ansikte. Han blev galen och började skrika och vifta med armarna. Jag blev svinrädd och trodde jag skulle få skit för vad jag gjort. Max tog min hand och vi sprang igenom buskar och hoppade över sten. Vi kom fram till hans pappas hus. Där pussades vi. Jag gömde mig under deras köksbord. När pappa kom letandes hade såklart inga barn sett mig och inte heller Max. När pappa gått  la han sig under bordet med mig och höll min hand. Vi låg där bara tysta i säkert en timme. Sen gjorde vi en fälla i skogen som var till för fyllot. Men tyvärr snubblade ett annat miffo över repet. Han låg kvar i säkert en halvtimma och vi satt i trädet ovanför och höll på att kissa på oss av skratt men höll varandra för munnen.

Han vinkade av mig när vi lämnade ön dagen efter. Jag satt ombord och tittade på honom tills han var liten som en prick.


Max och jag gjorde aldrig slut.

En gång när jag var elva år satt jag på skolgården och spelade Game Boy. Det var varmt och jag väntade på att bli hämtad från fritids. En man kom förbigåendes och stannade till vid mig. Jag tittade upp från mitt spel men tittade snabbt ner igen. Han såg konstig ut och tittade ovanligt länge på mina såriga knän. Hans skjorta var fint struken men han hade inga skor. Han slog sig ner bredvid mig och började svamla om en bortsprungen katt. Jag sa att jag inte sett någon katt.  Tittade fortfarande ner. Tryckte snabbare på mina knappar. Han flyttade sig närmare. Han luktade på mig. Min blommiga kjol drogs långsamt upp av hans stora händer. Jag tappade andan och mitt Game Boy. Jag vågade inte plocka upp det från gruset. Jag ljög och sa att jag nog visst sett hans katt och att den gick mot gungorna. Han tryckte hårt om mitt ben, suckade tungt och reste sig. Jag satt kvar och tittade på gruset, mitt Game Boy och mina såriga knän tills fröken kom ut och sa att det var frukstund. Jag sa inget till nån. I flera dagar kände jag hans torra händer mot mitt lår. Jag undrade hur många andra flickor han gjort så mot.


Det äcklade mig.