Mitt gamla piano.
Jag gick igenom mina bilder på dig...
Vi är bra på att sova.
...har väldigt många. Framförallt bilder på dig när du sover. Jag vet inte varför. Kanske för att det var det vi gjorde mest på slutet. När vi gick i ide. Du är så fin när du sover. Ibland när jag försöker gå upp håller du fast mig. Ironiskt. I sömnen vill du ha kvar mig. Du håller hårt. Som om du verkligen menar det. Ibland undrar jag hur det skulle vara att aldrig vakna igen. Att alltid ligga hos dig. Då skulle du hålla om mig jämt. Det är fint.
Vi hade i alla fall tur med hotellet.
Vi hade väldigt roligt ihop. På mattor och i sängen.
Vi satt på ett hotellrum i London. Vi kunde inte fatta hur det kunde vara så flott. Vår första resa. Vi låg på heltäckningsmattan och hånglade. Du och jag var nytt. Vi klädde på oss och gick ut. Det var kallt och vi gick genom Hyde Park. Du stannade mig och jag såg att du grät. Du sa att du kände dig osäker på dina känslor. Jag sa att det inte var någon fara. Vi var ju så nytt. Gick och fikade på ett pyttelitet ställe. Det var perfekt. Vi satt bara tysta. Drack vårt te. Vi delade kanna så ibland möttes våra händer. Jag hade varit så svår och nu när du hade mig blev du rädd. Men det gick över. Vi ville sitta ensamma på planet hem så vi hånglade som svin när folk boardade. Bra knep. Ingen ville sitta bredvid oss. Du var inte längre osäker när vi kom hem. Du älskade verkligen mig. Jag skäms lite idag när jag stöter på dig ute. Jag borde ha sagt i Hyde Park som det var. Att du förtjänade bättre.
Du är värd besväret.
Jag trivs i bilar med dig.
Jag satt på min plats på jobbet. Det var sommar och väldigt varmt. Det pirrade i hela min kropp. Tänkte på dig. Kollade på mobilen. Då ringde du. Det var alltid så. Som telepati. Kände när du tänkte på mig. Minns hur du skulle åka till Göteborg på jobb. Du kom förbi mitt jobb den dagen med dina hemnycklar. Jag skulle få bo hos dig över helgen. Jag sprang ner för trapporna när du sa att du var utanför. Saktade ner när du kunde se mig. Satte mig i bilen. Du var så fin den dagen. Jag tänkte att jag skulle längta efter dig. Du pillade mig på örat. På låret. Jag ville kyssa sönder dig.
Det gick dagar och du lyste med din frånvaro. Dagen du skulle vara tillbaka satt jag i ditt fönster och tittade efter bilen i flera timmar. Solade benen samtidigt. När du kom spelade jag som om jag inte sett dig parkera utanför. Låtsades att jag inte alls rättat till kjolen eller hann fixa håret på tiden du kom upp för trapporna. Jag sa att jag längtat efter dig. Inte att jag nästan dött av längtan. Sovit dåligt. Det är så härligt att sakna och längta efter just dig.
Varför.
Himlans bra låt.
Som du.
Du gillade fina strumpor.
Trocadero är också en plats i Paris.
Det var mitt i sommaren. Vi hade bestämt möte utanför Grand Hotell. Vi hade inte setts på några dagar sen vi gjorde slut. Jag hade cyklat ifrån dig på Dalagatan i tårar. Av någon konstig anledning bråkade vi alltid när vi cyklade. Det här kom att bli vår sista cykeltur. Det var jag som ville ses. Vi satte oss ner. Jag minns exakt vad vi hade på oss. Vilken sida av bänken du satt på. Våra cyklar parkerade vi bredvid oss. Du var iskall. För att hålla dig skärpt. För din skull också. Jag har aldrig varit tillsammans med någon som visar så mycket känslor som du gjorde. Det här var väldigt svårt för dig. Du drack en Trocadero. Din favorit. Jag hade köpt ett par strumpor till dig. Du gillade fina strumpor. Så jävla dumt. Som ett par strumpor skulle göra saken bättre. Gav dom ändå. Jag lät dig kliva på cykeln och såg dig åka iväg. Jag satt nog kvar på bänken i två timmar efter att du gått. Sen sågs vi aldrig mer.
Fågel, fisk eller mitt emellan.
Söker svar i mitt halsband.
Jag vet inte varför. Men bara för att mina vänner gick in dig igår så känns du mer verklig. Jag kom på att du faktiskt finns. På riktigt. Jag hade glömt hur du känns. Men nu känns du i hela mig. När jag var liten och fyllde år brukade pappa gömma mina paket så att jag fick leta. Fågel, fisk eller mitt emellan. Jag önskar att du sa det till mig. Så skulle du säga när det blev varmt och jag fick dig.
Myronas krig.
Båda sidorna krigar för honom.
Just nu pågår ett krig. En strid i mitt hjärta. Ibland innan jag somnar hör jag ljudet. Ett brus som behagar samtidigt som det påminner mig om att saker faktiskt är som dom är. Jag önskar att jag kunde ligga hos honom och lukta bakom hans öra. Pussa honom över hela kroppen. Lyssna på när han pratar. Jag vill dra händerna genom hans hår. Klia honom på ryggen. Känna hans händer på min rumpa. Sova med honom mitt på dagen. Hjälpa honom med småsaker. Mitt hjärta har aldrig krigat såhär tidigare. Det gör ont när jag kommer på att saker är som dom är. Det gör ont när jag kommer på att vi skildes åt i hans hall och hur jag inte ville släppa mina händer från hans rygg. Mitt hjärta vill aldrig sluta kriga för honom.
Det kan inte rås för.
Ibland kändes det som om det aldrig skulle ta slut hos dig. Jag gillade det.
Jag står och diskar hos en killkompis. Jag har städat hela hans kök snart. Frågade om jag fick. Det är smutsigt och en fruktansvärd massa disk att diska förhand. Men jag vill. För det påminner mig om dig. Jag tyckte om att städa åt dig.
Min sorgligaste jul någonsin.
Jag ser lika glad ut som John gör här.
Som vanligt tycker jag att den här julen är värst. Men i år är den det. Värst av alla. Jag bara gråter. Idag måste jag låtsas vara glad. För alla måste ju vara glada på julafton. Öppna paket och kolla på äcklig tv. All maten ger mig bara ångest. Och jag som älskar mat.
Jag sitter på bussen bara några stationer från cermonin jag är livrädd för. I svart klänning och med halsbandet jag fick av honom runt min hals. Gråter i smyg för det gör så ont. Med krossat hjärta ska jag tvingas mysa vid granen. Det är vidrigt att känna hur det bara faller i bitar. Det kommer att bli en lång och vidrig afton. Mamma är där och det är en himla tur det. Den hackade levern jag drömmer om hela året också. Den hackade levern jag beställt extra av till honom. Jag önskar mig något i år som jag aldrig önskat mig förut. Jag önskar mig en ny chans.
Jag önskar mig honom.
Ikväll ska vi dansa för att vi kan.
Igår sa du att du önskar att du var mer som mig.
Så mycket som vi pratade igår har vi inte pratat på år. Det var skönt. Sist vi försökte satt vi på ett golv i London och bara grät. Vi kunde inte kommunicera. Arga så snabbt. Jag har saknat dig. Saknat dig så hjärtat klagat. Du fanns med mig hela min barndom. Alltid min kompis. Jag önskar att alla i världen var mer som dig.
Ikväll ska vi dansa. Grattis på födelsedagen lillasyster Lottie. 24 år.
Du älskar mig.
Folk gillar att titta på oss. Du är väldigt mycket äldre än mig.
Om jag bara får önska en sak.
Ibland känns det som jag kryper efter kärleken.
Jag satte kaffet i halsen precis. Fick hålla mig för munnen så jag inte skulle spotta ut det över hela golvet. Jag satte kaffet i halsen över mina egna tankar. För min kärlek ligger och väntar. Den bara väntar och väntar. Jag är livrädd att den ska dra. Säga nåt i stil med "Nä nu drar jag". Vad händer då. Ska man glömma allt. Glömma hur det känns när man sover mot hans rygg. Hur det känns att gå runt i hans lägenhet när den är tom på honom. Glömma hur man fortfarande gör sig lite extra fin för honom när man kan. Hur man vaknar bredvid honom och inte vill vara någon annanstans i hela världen. Hur tårar rinner för att man inte förstår varandra. Hur minuter känns som timmar och timmar som dagar när man väntar på honom. Hur gott han smakar. Jag vill inte glömma. Jag vill bara älska honom. Snälla kärlek. Om jag bara får önska en sak. Vänta lite till.
Ett fall av funk.
Min gammelmormor sa alltid att när det piper i öronen så tänker någon på en.
Du måste göra en grej.
Du är i en annan stad. Det är en sak du måste göra. Jag har fått dina nycklar. Jag kommer att ligga i din säng när du är borta. På din sida av sängen. Lukta på din kudde. Jag ska tänka på dig så det piper i dina öron därborta. Inte högt så det stör. Behagligt. Jag längtar redan efter dig. Efter att höra dig låsa upp dörren utifrån. För det betyder att jag får se dig. Jag finns här inne så länge. Och du. Hör du ett pip så vet du att det är jag.
Jag saknar dig.
Ibland går det inte att muntra upp mig heller.
Jag vaknar varje morgon med den känslan. Jag går upp. Duschar. Kammar mitt hår. Dricker kaffe på sängen. Undrar om du är vaken. Om du tänkt på mig redan idag. Undrar om du saknar mig. Klär på mig. Tänker ofta att du hade tyckt att jag var fin. Släcker lamporna och låser dörren. På tunnelbanan tycker jag att jag ser dig. Så är aldrig fallet. Det vibrerar i fickan. Kanske ringer du. Nej. Det är alltid någon annan. Väl på stan ser jag dig lite överallt. Det brukar lägga sig efter en stund. Jag ser någonting som vi skulle ha skrattat åt. Kan inte dela det med dig. Det vibrerar igen. Tänker inte ens tanken att det kanske är du längre. Det gör för ont. Mamma säger att jag bara har lite otur just nu. Fan vad jag saknar dig.
Ett beroende.
Munkar som jag fotade i Camden, London.
Ett beroende till en brödring doppad i socker. Sen jag var liten har jag haft en stor passion for munkar. Jag föredrar den så enkel som möjligt. Helst med ett hål i mitten och vänd i socker. Som liten var jag lite utav en expert på bakverket. Visserligen var det här i England. Men jag hade stenkoll på de mest prisvärda och bäst bakade munkarna i stan. Det fanns ett bageri några kvarter från mormor och morfar där jag köpte en påse med fem munkar varje dag. Jag åt dom alla själv. På vägen tillbaka till huset. Morfar tyckte jag var glupsk. Det tycker han idag också. Men jag var beroende av dom.
Jag minns i Spanien när vi var på ett vattenland som små. Där hade dom mini-munkar doppade i florsocker. Helt sjuka. Perfekta. Det finns kort på mig och min syster från när vi var små och alltid ville visa upp vårt godis. Men att jag som vuxen skulle vilja ha munk-kort på mig själv trodde jag aldrig.
Det finns massvis med obehagliga bilder på mig stolt uppvisandes munkar. Det är inte okej.
Happy Holidays.
Du tog dig alltid friheten att skoja snuskigt.
Varje julafton kom du. Min syster, mamma och jag tittade alltid på varandra med avsky när det ringde på dörren. Du slog dig ner. Tog för dig. Frågade varför det dracks så lite sprit. Ville skåla jämt. Minns hur du en jul mimade till Elvis och jag på allvar höll på att kräkas. Jag och min syster skrattade åt dig. Hånfullt. Du gick ner på knä och kom inte upp. Du tyckte att du var lik Elvis. Att du sjöng som honom. Vid middagen var du alltid redan duktigt berusad. Din göteborgska dialekt blev mer påtaglig. Jag och min syster låtsades som om du inte satt vid bordet. Pratade över ditt huvud. Det gjorde vi alla. Annars skulle vartenda jul under större delen av min barndom varit förstörd. En pina. Jag tyckte ändå om julen som liten. Men idag är jag ingen stor beundrare. Kanske är det ditt fel. Sista julen slog du mamma. Pappa slängde ut dig och dina kläder i trappen. Nu kommer du inte längre på jul.
Det är nåt att fira om något.
Keep The Kippa.
Jag och min kompis Alice skrev en låt som hette Keep The Kippa. Men hatten var ändå favoriten.
Tänk att jag envisades om att kära ner mig i dig. Vi gick i samma klass. Gymnasiet. Du sa att det inte var någon idé. Men du föll för mig ändå. Jag lånade böcker om Judendom och Israel i smyg. Jag ville veta mer om din kultur. Jag läste dom i badrummet hemma. Gömde dom för pappa. Vi blev ihop. Ibland sa du inte ens hej till mig. När du satt bredvid mig i datasalen var jag nära döden. Hjärtsvikt och talfel. Du har sagt idag att du ångrar att du var sådär mot mig. Innåtvänd och skum. Att du egentligen var väldigt kär i mig. Jag visste det hela tiden. Det är kul när vi ses idag. Vi brukar skoja om vår relation. Lappar som du egentligen aldrig skulle ha läst. Och när du lurade mig i Holland. Du låtsades vara min tjejkompis utanför toalettbåset och jag öppnade mig om dig. Totalt. Du var hal. Du imponerade på mig. Det gör du fortfarande.
Du var flott.
Nu kan man nog åka skridskor i parken. Men när vi satt där var vi barfota och kaniner skuttade runt.
Vi gck ut ur din port. Det var sommar och kväll. Du skulle resa bort. Vi satt i Vasaparken. Pratade på en bänk. Jag tog av mig mina röda plastskor och la benen över dina. Mina röda skor som luktar godis. Dom gör det. På riktigt. Jag var så glad över att sitta där med dig. Om du bara visste. Jag lyssnade på dig och tänkte att det nästan kändes som en dröm. Du var så flott. Så himlans flott. Jag köpte ett helt nytt par röda godisskor. Dom ligger oanvända i sin kartong. Vi önskar att få sitta på en bänk med dig i Vasaparken nästa sommar.
Här ligger dom och väntar. Skorna.
