succéliv

Han låg på stranden och stirrade på mig i flera timmar. Han måste ha bott i närheten för vi låg alltid på samma strand. Jag var 14 år och hade en marinblå bikini med vita ränder. En dag när jag var och simmade i havet kom han gåendes ner mot vattnet. Jag ignorerade honom. Han öppnar munnen och med ett skratt säger han " Är det kallt i vattnet?" Jag svarade att han skulle känna efter själv och simmade iväg.

Nästa dag på Cayetano där vi alltid handlar mat möter jag honom vid frukten. Han står och dansar medans han plockar frukt och ler mot mig. Jag ville spy.  Efter detta pratade han med mig varje dag på stranden och vart jag än vände mig eller gick så var han där. Efter fyra dagars tjat gick jag med på att ta en glass med honom en eftermiddag.

Min lillasyster hade blivit magsjuk men jag tvingade henne att följa med. Hon hukade och var verkligen råsjuk. Det var stekhett och vi sitter på stans bästa glassbar. Han tar citronsmak vi melon. Han sitter och drar Sverigevitsar och blondinskämt.

¨"Hvilket fag må man ha for å bli hjernekirurg i Sverige? Tresløyd" 

Kul.

Min syrra viskar till mig att hans tånaglar är lika gula som citronglassen. Vi måste gå hem för min syster avlider nästan. Väl hemma ringer det på porttelefonen. Vi har en sån där med kamera så vi ser Torgil där nere. Men han står apnära kameran och man ser bara rakt upp i hans näsa. Min morfar säger att jag är sjuk och prasslar med ett papper mot högtalaren och lägger på.

Dagen efter ligger det ett brev i vårt postfack och det står vita rosor nedanför. Det var ett kärleksbrev från stackars Torgil och blommorna med. Han hade åkt hem till Norge men skrev att han var glad att han fått träffa en tjej som mig och att jag var söt som socker.

Ganska gulligt såhär i efterhand. Men jag kan inte handla frukt på Cayetano utan att se honom framför mig kladda på ananaser och dansa.