succéliv

Jag fick 120 minuter.


När ingen ser eller hör brukar jag prata med mig själv. Oftast på engelska. Och högt. Det är lite knäppt kan man tycka. Jag kan prata i en timme medans jag städar eller trixar med nåt. Som om jag blir intervjuad. Jag svarar på svåra frågor och ger långa utdragna svar. Jag ser mig själv sitta i en studio med publik. Alla har kommit dit för att lyssna på mig. Eller gratis latte. Det är varmt av lamporna. Jag stör mig på sminkösen. Jag har ofta fel kläder på mig också. Skruvar på mig och trosorna sitter fel. Intervjun är lång. Kanske två timmar. Det är bara för att jag pratar så mycket. Andra har blivit klara på en knapp timme. Jag tror att det skulle vara väldigt roligt att intervjua mig.