Du kom som en vind och nu blåser det storm i mitt hjärta.



Möt mig på bron så jag kan lukta dig bakom örat.

Hösten är slut och nu släpar jag dig med mig genom vintern. Mina skor har blivit slitna. Min kappa för kall. När jag var som lyckligast med dig hade jag bara ben och öppna skor. Jag ligger dig alltid väldigt nära. Mina bröst tryckta mot din bara rygg. Min näsa bakom ditt öra. Du luktar bäst bakom örat. Du är så fridfull precis innan du somnar. Jag ligger oftast vaken en stund och betraktar din nacke. Du är den finaste jag vet. Du sa en gång "Tänk om vi kom lika bra överens som vi sover ihop". Ja tänk om. Då skulle jag vara världens lyckligaste flicka på väg att bli kvinna. Din kvinna. Tills dess väntar jag på bron. I min för kalla kappa och slitna skor.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0