Jag saknar dig.
Ibland går det inte att muntra upp mig heller.
Jag vaknar varje morgon med den känslan. Jag går upp. Duschar. Kammar mitt hår. Dricker kaffe på sängen. Undrar om du är vaken. Om du tänkt på mig redan idag. Undrar om du saknar mig. Klär på mig. Tänker ofta att du hade tyckt att jag var fin. Släcker lamporna och låser dörren. På tunnelbanan tycker jag att jag ser dig. Så är aldrig fallet. Det vibrerar i fickan. Kanske ringer du. Nej. Det är alltid någon annan. Väl på stan ser jag dig lite överallt. Det brukar lägga sig efter en stund. Jag ser någonting som vi skulle ha skrattat åt. Kan inte dela det med dig. Det vibrerar igen. Tänker inte ens tanken att det kanske är du längre. Det gör för ont. Mamma säger att jag bara har lite otur just nu. Fan vad jag saknar dig.
