succéliv

Jag har ett hjärta som är större än min hjärna. Det låter kanske inte sådär jättebra. Och det är det inte alltid heller. Sen jag var liten har kärlek alltid varit det viktigaste för mig. Ibland önskar jag att det var annorlunda. Att jag inte alls var funtad så. Men jag vet också att många avundas mig denna egenskap. Jag sitter på en blå buss just nu med mitt stora hjärta i magen. Det hamnar där ibland. Tynger mig och gör det svårt att andas normalt. Jag sitter och tänker att jag just nu önskar att mitt hjärta var min hjärna och att jag läste en bok. Istället för att sitta här och anteckna mina ibland alldeles för komplicerade känslor. Men mitt hjärta kommer att ta mig någonstans en dag. Och det är värt mer än alla böcker i hela världen.